Aftonbladet – 5 augusti 1863, sida 3

(Insändt.) Sockonbibliotekernra. Det är nu ganska länge sedan justitiekanslern begärde upplysning från konsistorierna huruvida och i hvad afsvende prester pet gjort något till efterkommande af reskriften i folkskoleförfattningen rörande nrättandet af sockenbiblioleker för allmozen. Alt det är länge sedan dess märkes bäst derpå att underrätielserna om inrättandet af nya sockenbiblioteker på sednare tiden blifvit mycket tunnsådda, hvartill vis serligen icke anledningen ligger deruti alt behofvet af sockenbiblioteker är fyldt, utan fastmera deruti att den oro, som ofvannämnda justitiekanslerns cirkulär fremkallade, och det nit? att i ellofte timman haatigt stifta sockenbibliotek, som derat blef följden, numera hunnit lägga sig. I stäliet för oron för följderna af ait icke hafva gjort nägot till saken, har nu det gamla lugnet återinträdt, sedan det visat sig att faran icke var så stor. Emellertid har på en kort tid blifvit grundadt ett långt större antal sockenbibliotek än som varit under andra förhällanden påtänkt, och frågan är just nu om huru en dylik sporrande konjanktur skall ännu en gång kunna framkallas, så att de församlingar, tom ännu sakna socken bibliotek, må kunna erhå!la sådana. Om möjligt ligger derpå nu mera vigt än förr, emedan just i våra dagar allmogens kunskapskärlek och bildning komma att sättas på svårare prof, då allmogen genom de nya institutionerna erhåller alltmera tillträde till en maktpåliggande handläggning och afgörande af allmänna angelägenheter, hvilka för visso fordra att man följer med sin tid och har reda på hvad som händer och sker och har någon aniog om naturens lagar, efter hvilka man måste inrätta sig. Att sockenbiblioteksidn såsom så mycket annat gagneligt nytt måste hindrag af den långsamt mognande öfvertygelsen? är ingenting oförutsedt, men lyckligtvis finnas framdrifvande och sega krafter som äro detta motstånd öfverlägsna, och hvilka numera, sedan de nya kommunalinstitationerna blifvit införda, kunua göra saken oberoende af presterskapets goda vilja om så ock skulle behöfvas. En väsendtlig fördel vore emellertid om denna församlingsboernas omsorg om sina egna intellektuella behofs fyllande kunde väckas och sporras genom påstötningar och inverkan från sällskaper till folkupplysnin gens befrämjande, hvilka borde bildas stiftsvis och taga till ändamål att operera till sockenbibliotekers stiftande genom uidelandet af popalära skrifter, såsom början och lockelse till vidare anstr ingar från församlingarnes sida. Lyckligivis har man härvid att äberopa eit vackert exempel på elt synnerligen framgångsrikt bemödande i denna riktning inom ett at Sverges landskap, och hvilket visar att sakea är fullt praktisk! möjlig. Wermland, en provins, eom skänkt vår land ett proportionsvis stort antal utmärkta män och eger en i allmänhet intelligent be folkning, är en af de delar af riket som först och i vidsträcktaste skala tillzodogjori sig förmånen af sockenbibliotek och också längst skördat frukten af detta bildaingsme: del, hvilket, om det blir rätt tillvänglig och begagnadt, skall blifva den bästa utväg att väcka och gifva riktsing ät de naturan lag som finnas dunkla hos folket, men nr ofta genom brist på sjelfmedvetaade oct utbildning gå förlorade eller alltför sen komma till användning. I Wermland ha sedan länge existerat en ?Förening för spri dandet af nyttig folkläsniag inom Carlstad: stift?, hvilken förening för närvarande tagi till sin hufvudsakliga uppgilt att uspmun tra till grundandet af sockenboksamlingar Ehuru försedd med föga rika tillgångar (vit 1862 års slut utgjorde kassan icke mer äl 3187 rdr 17 öre), har föreningea under si) tillvaro lemnat bidrag till och väsendtlige! verkat till stiftandet eller underhållandet a 121 biblioteker i 124 socknar inom stiftet Endast 15 socknar hafva ännu icke kommi i åtnjutande af hennes bidrag, och under å 1862 har hon haft att glädja sig åtinrättan det af 15 biblioteker, till hvilka hon lemna bidrag. Männe icke detta exempel förtjenar a följas och männe icke alla r.kets sufträkn ett tillräckligt stort antal män med nit fö folkupplysniogen och utvägar att befrämj den för att kuuna organisera en sådan för ening i hvarje stilt, för atticke blott grund och dotera sockenbiblioteker, utan också fö t