Aftonbladet – 5 augusti 1863, sida 2

Dörren öppnades nu och don Galo visade sig, strålande at glädje och med en ofantlig bukett af violetter i handen, som han j ötverlemnade åt Clemencia med en djup bugning, hvarvid han böjde sig nästan dubbel och sköt ut armbågen på det behagligaste sält i verlden. Don Galo9, utropade sir George, detta stöter på de gamla riddartiderna, då underverk ej voro sällsynta. Hvarifrån komma dessa blommor som jag geroa skulle betalt efter guldvigt? Mig hatva de endast kostat en promenad till Rasca-vieja, der jag vet att de i en viss trädgård blomma mycket tidigt. Jag tillstår att jag afundas er seiior don PandoX, sade vicomten. IDt slassiskt galanteri, en artighet utan liket. sade sir George. Jag kallar det ej artighet, sade Clemen: cia, jeg kallar det ett vänskapsprof och såsom sådant behagar det mig synnerligen. Att en afton som denna gå till en så aflägsen del af staden! Ni har också gått fort, tror jag. Ja, jag ville komma i tid för att följa er till markisinnan. Klockan är öfver nio, Paco går också nu. Paco tog afsked i detsamma. Sir George och vicomten rörde sig ej. Efter en stunds tystnad sade Clemencia slutligen : uMin vän, jag går inte ut i afton. Sjeke? Hvartör det? ... Mår ni ej väl?4 utropade don Galo. Jo, fullkomligt, men det är i afton mycket elakt väder, vinden tjuter riktigt i spiseln derborta — hör ni det ej? Vicomten sieg upp och tog. afsked. Å (Forts. följer.) I i i