Aftonbladet – 4 augusti 1863, sida 2

CLEMENCIA. ROMAN AP FERNAN CABALLERO: Öfversatt från spanskan af Mathilda Söderen. Clemencia, som ej tyckte om att höra der tanke hon så oskyldigt yttrat på detta sät upprepas, svarade rodnande: J Villa-Maria har man föga tillfälle at välja, och jag fann mig dessutom så lyck lig hos mina svärföräldrar och min onkel, att jag ej skulle velat utbyta det lugna lil jag der förde mot den äktenskapliga lyckan; icke af kärlek till friheten eller af fruktan för ?oket? och bördan?, utan al kärlek till mina föräldrar. Nå, med hvem skulle du vilja gifta dig? frågade Alegria skrattande. sOm en man, som behagade mig och som jag trodde mig kunna göra lycklig, begärde min hand, så skulle jag gifta mig med honom, ty det har jag lofvat min onkel, svarade Ciemencia allvarsamt. Ja, då vore du just klok! utropade Alegria. Constancia inträdde nu och berä tade att hennas mor, som föregående natt sofvit föga, nu inslumrat. Alegria, som blef mycket glad öfver denna underrättelse, begagnade tilllället för att göra några besök i staden, och gick ut, sedan hon framför spe geln ordnat sin hufvudbonad. För första gången sedan sin återkomst ill Sevilla befann sig Clemencia ensam med Constancia, kom vanligen ej ett ögonblick lemnade sin mors sida. Ingendera hade mod att bryta den tystnad, som uppstod sedan Alegrir gått. Slutligen sade Ciemencia, som hjertligt tryekte sin kusins händer i sina, medan tå8) Se A. B.n:r 153, 155—159, 181—165, 167—169, 172173, 175 och 176.