Aftonbladet – 4 augusti 1863, sida 2

tet planerna hos den revolutionära koalitionen i Europa. Ty det är Europas revolutionära koalitiont som furst Gortschakof anklagar och utmanar i sitt svar till makterna; det är till och med icke långt ifrån art han utpekar hufvudmannen för denna europeiska samman. I svärjning. Om de utmanade konspiratörernat rygga tillbaka och öfverlemna Polen ät Murawieffs bödelshänder, så skall denna första seger ej länge mätta Ryssland. Den logiska konseqvensen fordrar att, sedan Ryssland anklagat och utmanat koalitionen och denna ryggat tillbaka, Ryssland också anfaller den. Ännu är Europa gudskelof hvarken republikanskt eller kossackiskt, trots Napoleon I:s spådom. Men tålamod bara. Vi nalkas den atgörande stunden. Låter man bara Ryssland hållas litet till, så skallsnart ingenting annat än revolutionen kunna hejda et. Är Polen väl klafbundet igen, så blir det Rysslands första göra att komma och ställa sakerna till rätta i Berlin, der folket nu ej vill vara riktigt underdånigt och tronföljaren gör min af att ej blifva fullt pålitlig vasall under Ryssland. Sedan Ryssland på sin tid hjelpt Österrike mot Ungern, kan det också 1å det infullet att understödja Ungern mot Österrike. Ukrajnes hästar ha många gånger förr vattnats i Rhens böljor; icke ens Seinens vatten är okändt för dem. Sedan Europa fått jernvägar finns det ej mer några distanser. Tack vare dem, kan Ryssland sammandraga och proviantera ar mån hvar som helst. tm jernvägar hade funnits 1815, skulle Ryssland redan då ha blifvit allsvåldig he ver Europa och Czaren blifvit ordning erkonstapel, hvilket var målet för Nikolai righet. Som sagdt, vi nalkas ett afgörande ögonblick, och stunden är högtidlig. Man måste våga att se i ögonen de eventualiteter man fruktar lika väl som dem man hoppas. Det beror på det civiliserade Europa att förekomma en framtida, om icke en nära förestående, invasion af det barbariska Europa. Det måste en gång göra ett slut på den fruktansvärda dilemma. som den store Napoleon karakteriserat med orden: republikanskt eller kossackiskt. Man må icke hoppas att kunna besvärja Ryssland derigenom att man tåligt fördrager dess skymf. Om England och, efter dess föredöme, äfven Österrike vägra att följa Frankrike, så är det möjligt att Frankrike stannar. Och deita vore en stor olycka, för hvilken hela den civiliserade verlden måste bära ansvaret Sedan Ryssland segrande emctstått Europas fordringar, skulle det göra sina egna gäliavde. Sådana bragder som Muraviews rusa; när man kommit in på den vägen hejdar man sig ej. Af hvad som nu händer kan man sluta till hvad som då kommer att ske. Några missljudande ord af furst Gortsehakoff ha varit tillräckliga att störa och skada alla Europas materiella intressen. Ia financiel tidning i Paris har räknat ut att dea ryska noten har kostat Frankrike två tusen millioner francs. De papper som gå man emellan på börsen stiga nemligen ull ett värde af 20 milliarder francs, och det finns icke något enda af dessa papper som ej fellit 10 procent i värde vid turst Gortschakoffs svar. Det mest olyckliga krig skulle åtminstone icke kostat så mycket penningar, När man besinnar att en hotelse af Rysslead, om än heit löst framkastad, alltid gör en så förderflig verkan på den civiliserade verldens intressen, och att denna verkan blir ännu svårare om man tillåter Ryssland att för alltid qväfva Polen, i trots af de sammansvurna? makternas tomma protester, så är detta en eventualitet som är tu sen gpånger värre än ett krig, Ty denna eventualitet är att hela Europa med hela sin civilisation och sina pjorda framsteg blir utan nåd och barmhertighet öfverlemnadt åt den moaskowitiska politikers nyckfulla och bråksamma godtycke — denna politik som har ingenting att förlora och som kan förstöra allting omkring sig. Alla dessa eventualiteter äro värda att tänka på, för England och Österrike ännu mera än för Frankrike. Vill man jåta Europa a faran att blifva anlingen republikanskt ler kossackiskt? Om man ej tager sig i akt, kan Napoleon I:s profetia lätt gå i fullbordan.? Vid fortsättning i går afton af den på förmiddagen hos statsutskottet började dis