Aftonbladet – 4 augusti 1863, sida 2

frågan om densamma lemnas helt och hållet öppen, så att, om den efter närmare pröfning avses vara den för landet förmånigaste, ingenting kindrar att den beslutas och bygges. Åt den högst maktpåliggande frågan om expropriationerna, egna vi här nedan några särskilda betraktelser, belysande dem med nägra exempel, som visa, att det verkligen är tid på att staten befrias från de prejerier, för hvilka den varit utsatt vid förvärfvandet at den för jernbanorna erforderliga mark — prejerier till hvilka man aldrig funnit några motstycken vid expropriationer för enskilda banor, der ortens invånare hafva ett intresse vid att anläggningarne blifva så billiga som möjligt. I fråga om anslaget till sammanbindningsbanan, som det tillkommer det förstärkta utskottet att slutligen till siffran bestämma, synes det väl i sjelfva verket ligga mindre vigt uppå hvilket belopp som bestämmes, då denna anläggning, en gång påbörjad, naturligtvis mäs:e fullbordas. Vigtigare är, att ej besluter får en sådan lydelse, att det lägger hinder i vägen för sådana modifikationer i afseende å utförandet, hvartill anledning kan förekomma. Det är verkligen skäl befara, att eit bifall till det beslut, adeln och borgareståndet fattat, kan anses såsom ett sanktionerande från ständernas sida af snart sagdt hvarje detalj i friherre Ericsons förslag, sådant det genom den kongl. propositionen framlades, hvarigenom man skulle blifva urständsatt att i planen göra ens de modifikationer, som friherre Erieson sjelf under riksdagens lopp i hålina föredrag omförmält såsom förbättrmgar i densamma. Presteståndets beslut lemnar i detta hänseende friare händer och synes, ur denna synpunkt sedt, vara att föredraga. Anledning är emellertid, att adelus och bor gareständets beslut har en gifven majoritet i utskottet, i hvilken händelse det blott återstår att önska. att civilministern må infria sitt på riddarhuset gifna löfte, att ett sådant beslat icke skall lägga hinder i vägen för en ytterligare granskning af planen.