Aftonbladet – 3 augusti 1863, sida 2

rial diplomalique säges detta svar, till hvilket förslaget blifvit uppsatt i Tuilerierna, komma att visa den närmaste samstämmichet mellan de koopererande makterna och blifva af ett innehåll, som ej tillåter Ryssland att bibehålla den troteande ställning det försökt ett intaga, Då redan i dag kabinetterna tros blifva eniga om det svar som bör af: oifvas, har troligen före framkomsten af detta mitt bref telegram undeirättat eder om nämfide svars innehåll, och är det allt skäl att tro, det man af detsämtna bör kunna sluta till, huruvida något verkligen reelt blitver ätgjordt för Polen, eller om de hit tills förda diplomatiska underhandlingarne endast varit eit munväder och ett spegelfäkteri samt alt Frankrike och England tagit munnen fulla af fraser utan afsigt att genom allvarlig handling gifva eftertryck åt sina ord. Hvad särskildt England beträffar. så tyckes det sednare vara törhållandet och om detta nu vinner ny bekräftelse, har man för ögonblicket föga att hoppas af vestmakterna till Polens förmån, alldenstund det 1ärer vara alldeles auteniiskt alt kejsar Napoleon yttrat, det han ej utan Enlands bevifvande eiler medverkan anser sig kunna med väpnad hand uppträda för Polen. Kejsaren är fortfarande i Vichy der kejsarinnan i agarne gjort honom ett besök. Han tros ej komma att återvända till Paris före högtidligheterna den 15 Augusti, efter hvilka han begilver gig till lägret vid Chaions. Prins Napoleon och prinsessan Ciotilde vistas på Meudon, der de ämna qvarstanna ända till Oktober. Bland de svenskar, som för ögonblicket befinna g i Paris är äfven löjtnant Oscar Hultman, som efter alt tre års tid hafva varit anställd i främmande armåers tjenst och derun er utmärkt sig genom en duglighet och oförskräckthet, om hvilka man esomoftast hört talas äfven i de svenska tidningarne, nu vid permissionstidens tilländagående återvänder till fäderneslandet. Första året af sin utrikes vistelse tillbragte hr Hultman vid franska armta i Algier, der han förvärfvade sig hederslegionen, tjenstgjorde derefter under ett år i amerikanska nordstaternas armå och har nu slutligen under de sista tio månaderna varit anställd vid franska armån i Mexiko, der han liksom i Algier tillhörde zouavöfversten numera generalen Brincourts regemente i egenskap af stabsadjutant. General Brincourt har ett par gänger besökt Sverge, för hvilket land han fattat ett synnerligt tycke och der han också eger talrika vänner, för hvilka tvifvelsutan hvarje nyhet från honom skall vara väl kommen. Enligt löjtnant Hultmans omdöme om honom, grundadt på en sådan erfarenhet som man endest ksn vinna om en per son sida vid sida i kulregnet eller under gemensamt tillbragta nätter i löpgrafvarne. måtte Brincourt vara en af de mest utmärkta personligheter både som krigare och menniska. I affären vid Atlixeo, der Jöjtnant H. äfven betunn sig vid hans sida, var det hufvudsakligen genom sin ovanliga skicklighet i taktiken, som han besegrade den åttadubbelt starkare fienden. Också har han såsom ofvan nämndes nyligen blifvit af Napoleon utnämnd till general. Såväl under sin tjenstgöring vid general Brincourts regemente bäde i Afrika och Mexiko som ock under sin snställning vid nordstaternas armå har löjtnant Hultman öfver de många ba taljer, i hvilka han deltagit, och de många händelser, han under så olika klimater och bland så olika folk upplefvat, gjort trägnpa och tillförlitliga anteckuingar, dem det vore högst önskligt att han ville offentliggöra Hvad jag af dem halt nöjet att få se, gör mig förvissad, att de skulle blifva lika läro rika som underhållande. I mitt föregående bref uppgaf jag, att endast tvenne nordiska målare, nemligen Nordenberg och Benncter, erhållit mention hono rable för å detta ärs konstexposition i Paris utställda taflor. Sednare har jag emellertid erfarit, att denna min uppgift var inexakt, alldenstund samma utmärkelse äfven vederfarits Saloman-Geskel.