Aftonbladet – 3 augusti 1863, sida 2

af hvilka det europeiska fastlandet så svårt hotas. Bref från Paris, (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 27 Juli; Rysslands svar på de tvenne stormakterpas noter är naturlgtvis fortfarande ett föremål för talrika kommentarier. och man tyckes kvappast hunnit hemta sig från den öfverraskniog det beredde. Det var dock nä stan mera än svar på tal. Att Ryssland skulle gentemot hela Europa våga försvara in framfart i Polen heit enkelt genom att förklara sig som Sherre i sitt eget hus och dertill förolämpande mot Frankrike utpeka sjelfva Paris såsom en härd för de revolutonära bearbetningar, hvilka underhålla elden i Polen, var betydligt mera än man hade väntat; och man må derföre ej undra öfver att åtminstone för en eller ett par dagar till och med de afgjordaste fredsoptimister trodde att kriget stod för dörren. Harmen öfver Rysslands djerfhet, öfverall stor, gal sig dock isynnerhet luft i Frankrike på ett sätt, som tyckes ha ingifvit sjelfva prins Gortschakoff, en viss farhåga att han gått för långt. Åtminstone vill det så synas af sednare underrättelser från Petersburg af innehåll att Gortschakoff, hvilken vid svarets afgivande ej varit destomera öfvertygad om en orubblig samstämmighet de tre stormakterna emellan, låtit, när han kommit under fund med sitt misstag, de respektive stormakternas ministrar förstå, att Ryssland dock i grunden ej vore obenäget för en kooferens med de sex punkterna till program. Emel lertid dröjde ej den officiösa pariserpressen med sina bemödanden att lugna sinnena och försäkra att ingen fara var på färde. Ryssland hade, försäkrade den, endast gjort sig skyldigt till en liten öfverilning, som det nog skulle veta att reparera, och framför allt borde man hysa ett obegränsadt förtroende till kejsar Napoleons politik, hvilken ej skulle underlåta att ställa allt tillrätta igen. När dock sorlet ej ville lägga sig och Sigele i en artikel förklarade, att man borde vädja till en allmän folkomröstning för att utröna huruvida Frankrike ville ett krig för Polen lät kejsaren sjelf per telegraf befalia att en varning skulle tilldelas nämnde tid ping, dels för det den uppmanat till ingrepp i den kej-aren ensam tillkommande rätten att besluta om krig och fred, dels emedan den, genom sit sät att gå tillväga, skadade den vigtiga sak som den trodde sig gagna. Gaf nu ock den sistanlförda grunden till varningen en anledning att tillägga kejsaren de bästa sympatier för Polen, så var dock den förstnämnda påtagligen anlagd på att skingra krigsvännernas illusioner och lugna sinnena med afseende på farhågan för ett för dörren stående krig. Som vanligen är förhållandet, tror dock mängden ej gerna på annat än hvad den vill tro, och de obetydligaste omständigheter tilläggas den största vigt, så snart de i någon mån kunva användas som argumenter för en förutfattad öfvertygelse. Exempelvis behöfdes det för några dagar tillbaka ej mer än att ryska ministern flyttade från ett hotell till ett annat för att genast gifva trovärdighet åt det ryktet att han packade in för att lemna Paris och att kri oet var gifvet. Dylikt bevisar emellertid huru böjd man här är aft tro på ett krig till Polens förmån, och säkert är, att polisen endast genom den största vaksamhet och energi kan undertrycka de många demonstrationer som dagligen äro på väg att gifva sig luft. Huruvida nu i verkligheten redan under de återstående månaderna af detta år ett krig med Ryssland är att emotse, är en fråga, som i närvarande ögonblick och lika litet som före ryska svarets ingående låter besvara sig. De mångfaldiga mer och mindre trovärdiga rykten 0 krigsrustn som dagligen uppdyka, äro ej af beeknffenhet att förtjena ett synnerigen stort afsren de, liksom å andra sidan ett uppskot med dessa rustningar i det längsta ej heller särdeles mycket bevisar för en fortfarande fred, alldenstund den franska armåns organisering och tillstånd tillåta densamma att inom ett ringa antal dagar uppträda tullt stridstärdig. Också erkänna flera af de i allmänhet bäst underrättade publicister, t. ex. pariserkor respondenten till LEurope, öppet sin oförmåga att med någon visshet kunna sluta till hvad som närmast förestår, och man alvaktar med spänd otålighet utgången af de nu pågående underhandlingarne de tre makterna emellan om lydelsen af det svar man kommer att gilva Ryssland. Ewligt Memo it analt atan Inalesalaac 03 af ngAra nonnÄdÄramM