Aftonbladet – 3 augusti 1863, sida 2

mm — — ———— — X — — nes hjerta, och som efterträddes af välvilja, barmhertighet och tålamod, liksom en god jordmån frambringar sköna och välluktande blommor, då en stark hand upptyckt det ogräs och de törnen hvaraf den betäcktes. Sådan är verkan af ett lefnadssätt, som än med förakt, än med medömkan benämnes egnadt åt dygden. Och om de som bira detta namn, ej alltid kunna uppnå sitt mål (ty det är ej så lätt att vara felfri, som mången tror, hvilken hånvfallt fordrar full komhlighet af dem som inträda på denna bana). så hafva de åtminstone den förtjen sten att ha försökt upphinna det och låtit räkna sig bland dem som vandra i skuggan af det heliga baneret, hvars emblemer äro en gissel, ett kors och en törnekrona Ännu mer, de få afsäga sig den lysande och bullersamma verld, der de Bnses såsom andhgen fattige, och utbyta de stoltas och otrognas förakt mot de godas och vältän kundes tysta bifall. Constancia var emellertid af dem som ej till hälften utföra en föresate: en stor hjelp var henoe äfven utan tvifvel den afsmak lör ull fåfäoga och alla jordiska ting, eom olycekan skapat i hennes själ. Ingen skulle i henne hafva igenkänt den fordna verldsdamea; hennes klädsel var mer in anspråkslös, den var tarflig. Hon var alltid sorgklädd och bar anticgen en svart ylleklädning eller också en at svart och grått sattun med vida ärmar; hon nyttjade grofva skor och försakade alla prydnader. Det glänsande slätkammade håret var vid tinI ngarne helt enkelt uppfästadt med ett par små kammer. Att sålunda afsiga sig all behagsjuka och vöjet att kläda sig väl, är kanske den störta eppoffring en skön qvinna kan göra, och vå ot som endast ses i Spanien. Icke såsom skulle andra länder sakna ädla och Jjupt religiösa qvinnor, men denna uiecluaode afsägelse af all verldslig fålänsa träf as endast der, såvida icke menpsiskoroa Averalit skulle vara alldeles like. Men nav