Aftonbladet – 1 augusti 1863, sida 2

mitt lif; denna känsla har aldrig varit mig en börda, Pablo. Du gör en onödig skilnad häri, Clemencia, och möter mig med en kail filosofisk anmärkning, då jag talar till dig ur milt hjerta, såsom till en syster. tJag förstår och gillar bådas edra käns lor, skyndade sig el Abad att infalla, de bero på en ädel likgiltighet för denna verldens goda och ena berömvärd finkänslighet och grannlegenhet emot hvarandra. Akta dig emellertid Pablo, för att fordra för mycket, och du Cemencgia för att en visas att afsäga dig allt. År det ej nog alt jag ger Ölemencia, och ej Pablo, allt hvad jag eger, att hon erhåller detta arf såsom enka efter min nevö, och såsom en lyckan mindre gynnad medlem af huset Guevara, samt att hon, såsom mitt hjertas dotter, erhåller skatter af ändå större värde än dina. Pablo. Är det ieke så, min Clemencia? Jo, sefior4, svarade hon, och kysste den vördnadsvärde gubbens hand, inga skatter i verlden uppväga lyckan att vara er dotter. ELFTE EAPITLET. Några dagar sednare begaf sig dofia Brigida, sedan hon af vederbörande presterskap erhållit ullåtelse dertill, i klostret, der hon ville tillbringa sina sista dagar. För öfrigt gjordes ingen annan förändring, emedan Pablo så hjertligt bedt sin onkel och kusin att ej öfvergifva honom, att de med nöje qvarstannade i Villa Maria. Så gick ännu ett år, lungt och fredligt, liksom de föregående, Ingen dag förgick utan en tanke på dei förflutna eller utan ek åt don Martins vördade minne, hviln etan qvarstod lika friskt som HH dur et i allab me...