Aftonbladet – 31 juli 1863, sida 2

jdilue Jalat Hal, c TICU Mac ol PURE UM rkänner dess sännivg, Dertill kommer att :gan icke blott gäller hvad vi förtjent eller örskyllat, utan också hvad våra brödrafolk skola förtjena och försky!la, om de låta oss så under. En tyskteinnad regering på Kritiansbörg år visserligen frn säfulig ör dem som ef förhbnsdslutia på Nyholm 1:15 Vara; men toge vår politik en sådan iktning, skulle den nog försvaga och afryta det till ömsesidig fördel började samifvet och förbiudelsen emrallun 038, Geh kam let i tidertas läned så lingt, alt det danka fstlänget införlifvades med Tyskland, så skulle de komma att på många sätt sänna det och finna sig mycket illa af att ;å sin halfö vara inklämda meilon ett ryskt och ett tyskt haf. Ingger det ej i deras eget välförstådda intresss alt tpptabka 029 i sitt sämfönd, så kunna vi aldrig vänta act de skola göra det; men äro vära syften och utressen gemensamma, så handla de högst oförsvarligt mot sig sjelfva om de ej göra det medan tid är, a i alutoltikein upptager Feedrelandet fråsan om en konfederation och går dervid ut från den förutsättningen, att genom de uttalanden inom svenska pressen, som framkommit, och genom endra tecken, det är klart, ätt Om dänskarho villa et skandinaisk förbindelss och betrakta den såsom ödvändig, så måste de nu tänka den under en annan form än ett blott och bart försvarsförbund. Det heter derefter: Den förm, som låg tanken närmast. emedan den fedan består, var den svensk norska unionens utvidgning till Danmark, Men itedat tiioiien helt säkert var förståndi då den tillkom och då behof till större närmande icke förefanns, torde det nu betrakas såsom erkändt från begge sidorna, alt den har stora brister och icke längre motsvarar båda fikenat behkoft så dtt hår icke år öoledving alt närmare undersöka dess beskaffenhet. Likaså måste vi vara fullkemligt eniga med Aftonbladet deri, att en nord helstat skulle vara en fullkomlig omöjlighet, emedan 3 folk, som hvartdera kar sin historia och söm hafva ptntmgö gtnumgautt en olika andlig och politisk utveckling, hvarken vilja eller kunna sammansmältas på en gång till en organisk kropp; härmed vilja vi dock icke påstå, att de efter en längre fortsatt ömsesidig utveckling icke mibönda vilja och ktpna det i en allägsen framtid. För närvarande skulle uppställandet af en nordisk helstat vara en stor dårskap, som skulle leda till sxandinavismens utrotande i ilet för dess verklig örande. Deremot förekommer en förbundsstet, ssm ticjörde en enbet i de yttre förhållandena (diplomoati och försvarsväsea), men bevurade rike fulia inre sjelfständighet, äfven oss vara den form, på hvilken såväl svenskar som norr män och danskar bäst ekulle kunta på in, och som derföre synes oss böra göras till föremål för en närmare behandling af den nordiska pressen. Här skola blott ett par anmärkningar göras. Euohet i vissa angelägenbeter skulle förutfätta en geinensam styrelse och en gemensam representation i dessa. Det skulle vara fullkomligt billigt, om representationen sam sattes dels efter folknummer, dels efter nationalitet, dervid kunde alls. ingen betänklighet uppstå, om den icke hade i sin makt alt vu så de geinensamma angelägenheternas område utan de bärekilda representationernas samtycke. Men en gemensam styrelse, om också tolt i enskilda angelägenheter, förutsätter nästan nödvändigt en dynastisk enhet, och vi stå sålunda genast, såsom förut antnärkts, framför en svårighet, som måhända skall skrämma många rädda och tveksoroma tillbaka. Det förefaller oss dock, som om mun kande tänka sig flera sätt, hvarpå denna svårighet på fredlig och laglig väg skulle kunna lösas, och att den i intet fall kän betraktas så etcr, ätt vi danskar skulle låta skrämma oss till att lägga händerna ikors, om vi måste erkänna, att förbindelsen med våra brödrafolk är det nödvändiga vilkoret för vår trygga och sjelfständiga ställning och det enda medel, som kan rädda oss ur våra förvecklingar och från den undergång, som lurar vid slutet af dessa. Erkänna vi förbindelsen för nödvändig, så kunna vi icke begära eller vänta att få diktera dess inrätt ning; Vi måste söka den genom öfverenskommelse och mottaga den sådan vi kunna få den. Och såvida svårigheter ställa sig i vägen, hvilka vi till en del sjelive hafva ekapat, så skall det åligga oss alt göra hvad vi kunna för att häfva dem. Men inga svårigheter hälfvas och ingen förbindelse slutes utan föregående förhandlingar, och vi se icke hvarken i tidsförhållandena, i Danmarks särskilda förhälianden eller i dess regerings beskaflenhet någon tillräcklig orsak till att skjuta dessa ifrån sig, om man vill förbindelsen, Vår ärade vän och kollega i Stockholm går alldeles utom frågan: huruvida i sådant hänseende den kongl. svenska regeringen kan bära någon skuld; han hänvisar blott till konventionen om domers utförande och svensk-norske utrikesministerns verksamhet i den daunsk-tyska saken såsom vittnesbörd om dess Sullmänna riktning. Men dessa vittnesbörd, som vi ju ingalunda hafva förtegat, ådagalägga icke svenska regeringens böjelse för en närmare skandinavisk förbindelse; ty konventionen om domar kan betraktas som ett medelbart tvångsmedel mot Norge; besynserligt är det i hvarje fall at den icke för lingesedan efterföljts af en konvention mellan Norge och Danmark ; och så mycken tack skyldige vi äv äro grefve Mandersiröm för hans yttranden till vårt bästa och hans goda räd till vär regering, så finnes iock ett yttrande från svensk-norsk sida, på hvilket vi sätta ännu högre värde, och det tillhör icke honom, om han än har upprepat det på sin konungs bud; det tillhörde konung Oscar och lydde så: Eidern är nordens gräne. Alven om all den misstro till om — 3 AN OA AA