Aftonbladet – 31 juli 1863, sida 2

nat följande? SDerest Sverge och Norge afvisa hvarje förhandling om en politisk förbindelse mel53 det lyckats Danmark att med epta krvalesr frigöra sig från hvarje besvärande påtryckning af Holhaller sig påssivt. Det yurar der bland så lan nordens riken, intill d steins och Lauenburgs förbundsförhållanden, ) P så är, såsom vi tro oss bafva visat i vår föregående artikel för fredagen den 17 Juli, ji dessas fullkomliga fränskiljande förenadt) ett så betydande offer och så mycken faro, alt det blir tvivelaktigt om någon dansk regering skall vara i stånd till att utföra den, i det att de intressen och fördomar, som alltid skulle beröras getoin frånskiljandet, då skulle kunna pbra et motståvd, söm det kull behöfvas utomorigt t Syösamma tidsförhållanden för att di 2 u ig u ervinna. Det blir då sannolikt, attrege-k ringen — vare sig den nuvarande eller enik annan — så länge som möjligt skall följa lv den en gång beträdda banan samt uttömma fr sin uppfinningsförmåga och slägnet på attjd genom underhondlingarne fördröja den för-1fi bundsexekution, hvarmed vi äro hotade sedan den 9 Juli. Huru länge detta skallld kunva lyckas är omöjligt att förutse, ty det is beror på allmänna europeiska förhålland nen det är icke sannolikt at det lycke hindra den f särdeles många år. När exe-Jn kutionen kommer, så inträder det fallstän it diga frånskiljandet af sig sjelfity men detjd sker då på ett mycket besväriint sätt; i det Danmark då, utom att afse alla inkomster at Holstein och bära alla de gem i bördorna, blifver nödeäkadt att underhålla en truppstyrka, som någorlunda svarar emot exekutionskärens storlek, på Dannevirke, för att betrygga sig emot att den tyska agitationen kastar sig öfver Sydslesvig och der framkallar oroligheter, som gilva exekttionskåren förevändning stt ty in. Mean dela tillstånd skall icke kunna fortsättas flera år, utan att medföra Danmarks finansiella uttömning, hvarföre man icke heller kan undra på, att några ia att man borde betrakta exekutionen såsom krig och sätta sig emot dunsamma med väpnad makt. Detta skulle emellertid antagligen kunna föran!eda hela halröns besöttande ef en öfverlägsen hir genast och berötva 053 det morahska understöd, som de vänskapliga makterna eljest vilie skänka oss. d ar den föreliggande bestämda, ena Och förnyade förklaringen af dessa makter, att Hoisteifs förhållande är ett rent förbundsväsende, hvarnuti de icke vilja I i AR Of mm — mm MM BA IR FD -— fr vh Jr Jr PA da sig, anse vi det derföre sannolikast att man skulle tillåta exekutionen, ehuru orättärdig och illa motiverad den än är, samt blott söka att betrygga Slesvig mot skadiig i ioverkan deraf. Finge vi likaväl krig i följd af förbundshärens infall i Slesvig under den ena eller enåra förevändningen, så måste vi taga detsamma såsom en skickelse, hvilken vi ej kunnat afvärja och göra allt det mot stånd som vore oss möjligt, men att förbundsgränsen respekteras, skulle de vän för ait åstadkomma exekutionens upphörande, och denna påtryckning skulle jemte den finansiella utmattningen och den moraliska pedslagenhet, som är en oundgänglig följd ot att nödgas lida orätt och väld, efterhand blifva så stark, att ett litet vekt och — det ken icke nekas — något klemigt och bortskämdt folk knappast skall kunna metstå den. Vi skulle sålunda, liksom 1852, drifvas till en uppgörelse, som skulle blifva så mycket sämre än denna, som ställningen nu blifvit sämre. Denna uppgörelse kunde gå i en af dessa två riktoingar, absolut:smen eller sehblesvig holsteinismen. Den sista skulle sara den behagligaste för Tyskland, men den för danskar mest motbjudande; med den första skulle deremot dei förra hålla till godo och vårt folk har ännu icke tillräckhgt stor politisk erfarenhet, att många ej skulle låta inbilla sig, att frihet i de inre förhållandena låter förena sig med en absolut regeriog i de gemepsamma ärendena, Vi tro visserligen icke att konung Fredrik VII någonsin skulle låta påtvinga sig en statsform hvars afskalfande utgör hans oför vanskliga ära; men det är mindre osannolikt att han, trött af regeringsbördan och förtviflande om att kunna rädda sitt trofasta folk från förödmjakelse, kunde låta förmå sig alt nedstiga från tronen, och hans even tuclia eftertrödare skulle otvifvelaktigt bättre finna sig i stats kets förändring, I synnerhet om de med någorlunda godt samvete kunde säga alt den var dem påtvingad. Men en enväldig regoring iden på nytt upprättade danska heletaten skulle oundgängligt dragas mot söder och efterband blifva tysk, om icke i språk ätminstone i system och riktning, och den skulle lika oundgängligt komma i strid med konungurikets frihet, hvilken antingen kunde komma att sluta med dennas undertryckande med bistånd söderifrån, eller med ea segerrik revolution, i hvilken åter sprängde helstaten, men sprängide deo icke vid Eidern, utan vid Konge-ån. Återstoden skulle då icke kunna häfda sig som ett sjelfständigt rike i förening med sina brödrafolk. FEröfringen skulle, som grefve Manderström riktigt har anmärkt, icke stanna vid Konge-än, utan först vid jorora Bält och Skagen, och Seeland och !småöarne skulle en gång ensamma återstå antingen som en provins af Sverge, hvilken det skulle bli svårt att försvara mot den påträngande södern, eller som ett annat Kraikau, ett sorgligt minnes.uärke om en för i gången stat, ett diligt förebud för det öfiriga nordens framtid. i Om våra ärade vänner på andra sidan i Sundet skulle svara oss, att om dessa mörka iutsigter någonsin skulle blifva en verkligi het, skulle vi blott ligga com vi sjelfva bäd dat och plikta för hvad vi sjelfva brutit — La -FETE a skapliga makterna säkert nog anstränga sig att utverka. Å andra sidan skulle de icke mindre ifrigt ! anstränga sig för att få oss att göra något