Aftonbladet – 29 juli 1863, sida 2

Det var ej general Meades afsigt att anfalla. Han var knappt färdig att leverera batalj förrän emot middagstiden. Vädret vat stormigt, luften tryckande. Någon gang blixtrade strålen af en brännande sol från Idaternas vapen och ökade den redan nästan odrägliga värmen. — Allt ifrån morgonen oroade söderns tiraljörer de unionellas främsta leder, skjutande från Gettysburgs torn och ockstöplat siglande hufvudsakligen på officerare och artillerihästar. Några stupade. Klockan -half 4 aflossade de konfedererade sina första kanonskott, och några kulor nedföllo invid general Meades högqvarter. Bataljen började. Från denna stund till slockan half 9 på aftonen fortfor den ntän afbrott, förbiltrad, blodig, den blodigaste under kriget, om man tager dess korta bestånd i betraktande. Koappt hade söderns artilleri börjat dåna, förrän konfedereradt infanteri 1 stormsteg marscherade mot dr anionelles venster och midt. ä:dje kåren emottog angreppet med lugn; men fienden företog mot dess flank en rörelse, som gjorde ett hastigt understöd af 5:te kåror uddvändigt. Divisionet Batabl Blod st höger, divisionen Ayres till venster och divisioaen Crawford, såsom reserv, var färon uvw rycKa Ull den mest hotade punkten. Hvad som bidrog till stridens förbittring var att de konfedererade och unionella betupno sig hvarandra så nära att de knappt gjorde ett enda förfeladt skott. Denna strid på nära håll, med oupphöriga handgevärssallvor, räckte i 3 timmar; sällan har någötdera partiet visat sädan envishet. , Stundom kastade de konfedererade en ESlohf möd bajonetten mot de unionella bataljonernu, men dessa höllo stånd, och angreppet bröts ot orubbliga linier. Taktiken var å ömse sidor jemngod; de unionelle omintetgjorde de välberäkhade angreppen lika hastigt som de konfedererade improviserade dem. Det var härunder som general Sickles fick högra benet krossadt af e5 haubitskula. Nan bar honom bakom linien, och Han ämputetadled genast ofvan knäet. Alltsom det led mot aftonen, ökades stridens häftighet, Dekonfedererade fördubblade sira ansträgningar för att före nattens inbrott tillbakadriva de unionelle, och dessa insågo, att en timmes ihärdighet skulle rädda dagen. General Meade skickade dra kärep till. den 3:djes och 5:tes underttöd, och derefter började de konfedererade långsamt, men änou hotande, draga sig tillbeka. De hade försökt taga nordens artilleri och veerkligen lyckats bemäktiga sig batteriet Watson, som likväl i nästa ögonblick återtogs af brigaden Birhey. Kl. half 9 upphördö striden. Pe konför dererade återvände till sin morgopposilick, öfverlemnade nästan hela slagfältet med ett antel döde och sårade åt de unionelle, hvilkas förposter intogo det. Emot kl. 10 framblickade månen genom den slöja at moln och rök, som betäckte himmelen. Han belyste en ryslig tafla. Framför fronten af några brigader, son betäckts af murar och häckar, lågo söderns lik i massor och bildade Yerkiiga pyramider; framför brigaden Webb var marken bokstafligen öfverhöljd med stupade. General Meades stora talang visade sig denna dag deruti, att han visste begagna alla sina stridskrafter, utan att vara sina egöå manövrer till besvär. Eburu bans slaglinie biott hade 1!, miles utsträckning, hade han disponerat sina batterier så väl att icke ett enda blef overksamt. Mindre väl betjente sig de konfedererade af sina kanoner, Deras roll af angripare nödgade dem lemna artilleriet bakom, och ofta maskerade deras cgna infonterimassor detsamma. Fredagen den 3 Juli ville de konfedererade försöka bn gista ansträngning. I ett första anlopp fråntogo de divisionen Hufttphrey två kanoner, och man trodde, att här skulie blifva stridens kärnpunkt. Men snart upptäcktes, att detta angrepp var en fint, ämnad att maskera ett allmänt anfall af generalerna Longsireet och Hill mot venstra flygeln. Enligt sin vana framkastadle sydgeneralerna med stor hastighet väldiga infinterimassor, men nordens förtröfligt uppställda artilleri omintetgjorde alla deras försök. De kontedererade regementer, som längst framträngt, beskötos på snedden af en mördande eld och kastades decimerade tillbaka. Samlade de sig åter och stormade fram tned sitt kända mod, var det blott för att dö under kanonerna. Dagens resultat tillhör artilleriet; nordens kanoner hafva aldrig, icke ens vid Malvern Hill, gjort fienden så mycken skada. Från klockan 11 till 1 hade elden försvagat:, likasom för att gilva de begge armerna tid att hemta andan. Klockan 1 koncentrerade general Ewell hela sitt artilleri mot de unionelles venstra center, d. v. 8. mot 2:dra kåren. Efter en förskräcklig ka aonad angrep generalen Anderson med raseri de unionelle; hans soldater stupade midt ibland deras kanoner. Deras hjeltemod hade strandat mot nordens artilleri, och dess soldaters fasthet, hvilka öppnade sina leder för att lemna fri passage ät karteschsalvorna. Detta angrepp slutade bataljen; det blet icke mera fråga bland de konfedererade om att förnya den. Courrier des Etats Uuis hade, då detta skrets, ännu icke tillförlitliga underrättelser om de ömsesidiga förlusterna. Bland sårade anionegeneraler uppräknar han Doubleday, Paul, Barlow, Shimmelpfennig, Sickles, Hancock och Gibbons. Reynolds, säsom nämndt, stupade. På slagfältet fann man liket af konfedererade generalen Backsdale. Ett i samma tidning ofteutliggjordt bret tillägger följande detaljer: äMot bataljens slut hade general Lee det oförståndet att skicka en parlamentär, som begärde fiendtligheternas inställande, för att ban skulle få tid att begrafva sina döde och ntvexla fångar. General Meade svarade, att