Aftonbladet – 28 juli 1863, sida 2

dig. Det är sex år sedan du blef enka, är det icke så? 4 Jo, sefinor; svarade Clemencia, för hvilken denna och dylika frågor endast voro plågsamma. tSiedes är du nära tjugotre år och du bör väl tänka på att gifta om dig och inte gå ensam i hela ditt lif, som du gör här i din trädgård. uSefiork, svarade Clemencia helt ängslig, cför Guds skull tala ej derom. Jag kan aldrig blifva lyckligare än jag är här hos min far och min onkel. aJo, det tror jag nog; den ena är ett nöt och den andra en stackare. Det är just nägot att skryta med. Och den dag, då vi pvåda lägga våra ögon tillsammans, så står du ensam och allena som sparrieblomman. 4Setior, har ni ej alltid sagt mig, att den som ensam är, han hvarken sjunger eller gråter här? Men nu är det tid för dig alt sjunga malva rosita. Clemencia svarade ej; hon var smärisamt öfverraskad, ty hon hade aldrig kommit att tävka på möjligketen att förlora sin far och sin onkel. Lyckligtvis tänker ungdomen sällan på döden och glömmer att de gamle, som äro dem kära, så på grafvens brädd. Också visste ej Clemencia hvad bon skulle iavända emot don Martins ganska vigtiga anmärkning. Den seanosare fortfor: Då jag en gång dör, skulle jag bra gerna vilja veta dig icrenad med en man som jag kunde akta och värdera; ingen skulle bätire passa dig än Pablo, det är jag viss på, och af jordiska egocelar får han också tillräckligt för er båda. Dertili kommer att vi sälenda ej behöfva skiljas åt, utan kunna fortsätta värt lyckliga familjelif, alldeles som