Aftonbladet – 25 juli 1863, sida 2

Vid det skandinaviska naturforskaremötets sista gemensamma middag för nå dagar sedan föreslog major Ankjeer en skål för Sverges rikes ständer, som högsint hägnat och frikostigt understödt vetenskaperna. Med skålen följde verser af samma syftning. Det var någonting ovanligt i allt detta. Det är sällan man offentligt eller emskildt tackar ständerna för allt det goda. de onekligen göra. Man hyllar oftare re-geringen, som verkställer, än represent tionen som föreslår och betalar. Vi ha gerna erinrat att det var vetenskapens idkare som, olikt många and.ra samhällsklasser, högt uttryckte sin tacksamhet. Det kan naturligtvis icke vara vår mening att ständerna skulle enkom fördenskull visa en fortfarande och ökad frikostighet mot vetenskaperna, men det bör dock ieke vara utan värde för dem att en samling af de framstående vetenskapsmännen inom de tre nordiska staterna har visat sig uppskatta våra ständers upplysta handlingssätt. Tyvärr är det genom budgetens indelning och ordningsföljd i Sverge så stäldt, att ständerna hafva svårt att alltid disponera så mycket medel, som de måhända skulle önska för vetenskapernas förkofram och upplysningens utbredande. Ar budgetens nio hufvudtitlar komma nemligen sju under behandling framför den som omfattar anslagen till undervisningsväsendet. Administrationen, armen och flottan hinna således att tillvända sig en så stor del afstan tens inkomster förrän undervisningsväsens det kommer på tal, att detta, ehuru i sjelf ,a verket utgörande grundvalen för fr kets väl, får nöja sig med de mer eller mindre knappa qvarlefvornaa. Af dessa qvarlefvor vore dör önskligt att en liten skärf kunde aoväar js till befrämjande af det ändamål, V vilket afses i här följande motion, väckt inom bondeståndet af 9. P. Rosenberg 5 ån Christianstads län och nu beroende, till en början, på statsutskottets pröfniur . Me. sammanhang med hvad jag haft att föreslå i afseende på f ,ikskolan i allmänhet, samt stödjande mig På det varma intresse för vårt folks Sanna SPP sning och verkliga bildning, som rikets ständer vid så många tillfällen ådagalagt, nes JE Sramkomma med ett förslag, som synes, unna påräkna ståndets bifall. , kä vag sätter det nemligen utom allt tvifvel att Känn edomen om vårt land och dess framtarna öden i hög grad bidrager att väcka den fosterandskärlek, den kännedom om det närvarandes brister och behof, hvarförutan något verkligt ramåtskridande, något verkligt samfundslif icke r möjligt. Nu hafva vi många lärda och utmärkta arbeten i vårt lands historia, men de äro alla dels genom sin skrifart, dels genom sin dyrhet otillgängliga för det egentliga folket. Någon svensk historia för detta är i sjelfva verket ännu icke skrifven. Ett arbete, sam lofvar att blifva någonting sådant, är: Berättelser ur Svenska Historien af C. Georg Starbäck. Det har genom sin enkelhet och flärdlöshet i formen vunnit allmänt bifall, och det egnar sig, -såsom mig synes, att blifva en folkhistoria, även genom sitt ovanligt ringa pris. Men det synes; som om den läsande publiken i vårt land vore densamma för hvarje slags. arbete ochi dertill förhållandevis ganska begränsad. Ty af drstta arbete har så litet kommit till folkets kännedom, ätt till och med af folkskolelärarne enJast undantagsvis en och annan tillegnat sig detsamma. Det är dock gifvet, att ett arbete, som tillhandahålles allmänheten för ett så billigt pris som 5 öre för tryckt ark, icke kunnat ässadkommas utan betydliga enskilda uppoffringar och att, äfven om förläggaren lyckats få sitt förskott ersatt, författaren dock icke haft någon ersättning för sin möda och sin id. Ofvertygad att dessa Berättelser ur Svenska Historien redan äro ståndets ledamöter bekanta, behöfver jag ej upphålla mig med något vidlyfIR IE EIEEEEE