Aftonbladet – 24 juli 1863, sida 3

drottning, sade gumman bedröfvad, att det är ett misstag. JEtt stycke bröd, det var alltsammans. Ja, återtog ynglingen, men det var det enda du hade, och vi voro allena. Drottningen bestämde, djupt rörd, belöningen åt den gamla gumman, och ynglingen, som var en Guds engel, höjde sig på glänsande vingar mot himlen, sedan han välsignat den goda drottningen, som utde lade belöningen, och den gamla, som försjenat den. 5ålunda sen I, mina barn, att gåfvans värde beror ej af dess storlek, och att eit stycke bröd, som den fattige försakar för den ännu fattigares skull, inför Guds öga gäller mera än stora och berömda gerningar, som i sig sjelfva innebära sin belöning. FEMTE KAPITLET. Knappast hade Clemencia hunnit sluta sin berättelse, förrän på afstånd hördes ett doft buller, åtföljdt af orediga, ekärande ljud; Clemencia lyssnade. Hon tyckte sig höra flera röster och stundom ängsliga eller häftiga rop. Hvad kan detta vara?4 sade Clemencia uppstigande. tCHvad skulle det vara4, sade Mariquilla, Cannat än några pojkar som leka och skrika? Det låter ej som om det vore barnrösterX, invände Clemencia, som greps af en oförklarlig oro allt som bullret närmade sig, så att man stundom hörde ett och annat af de ord som ropades; jag fruktar... Hon hann ej säga hvad hona fruktade, ty i deita ögonblick hördes tydligt, ehuru på afstånd, ett fruktansvärdt rop: — tTjuren, tjuren! En dödlig förskräekelse förlamade Cie: mencia, söm ) förmådde röra sig ur stället,