Aftonbladet – 17 juli 1863, sida 2

engelsmännens. RIKSDAGEN. UTSEOTTSBETÄNKANDEN. Af ekonomiutskottet: N:r 122. Afgifver utlåtande i anledning af riksständens skiljaktiga beslut i fråga om utskottets betänkande nir 116, med förslag till ändring i vissa delar af kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862, dervid utskottet a) i fråga om 58 8 at berörda förordning hemställer att ridderskapet och adeln samt presteoch borgarestånden ville godkänna den af utskottet tillstyrkta samt af bondeståndet antagna ändring af nämnda 8 (ridderskapet och adeln at presteståndet hade antagi. en annan lydelse samt borgareståndet återremitterat denna 9: b) i fråga om 128, till hvilken utskottet föreslagit ett tillägg åsyftande att för röstberäkning bestämma ett visst maximum, hvarutöfver rösträtt ej skulle få utöfvas, och hvilket tillägg blifvit af ridderskapet och adeln samt presieståndet afslaget, men af borgareståndet återremitteradt, anser att frågan om ändring af ifiårande hafva förfallit. Reservation är an. ld af doktor Runsten. Bondeståndet. Öfverläggningen om dödsstraffe:s afskoffande. Jonas Andersson ansåg dödsstraffet icke vara förenligt med vår tids upplysning och önskade att bondeståndet huru än besluten må kunna förväntas i de öfriga stånden, måtte återremittera frågan om dödsstraffet, för att derigenom uttrycka att bondeståndets åsigt i denna sak icke öfverensstämmer med utskottets, Aug. Andersson förenade sig i föregående talares yttrande, Bosenbö Vid frågans första behandling i utskottet redan före sistlidne jul, voro de flesta ledamöter för dödsstraffets fullständiga afskaffande. Men försatt försäkra sig om att allmänna meningen var mogen för en sådan förändring, ötlverenskom man om att vid hemresorna under julferierna göra sig underrättad om opinionen i afseende å dödsstraffet. Resultaten af dessa förkänningar blefvo motsatsen af hvad man väntat, i thy att de ådagalade det svenska folket ännu anser dödsstraffet oumbärligt. Af denna anledning fann utskot!et sig vid förnyad behandling af frågan föranlåtet at frångå den menng som dess ledamöter vid första föredragningen allmännast uttalat; men för att likväl gå en mevelväg bi man att bestämma Iödsstraftet endast såsom alternativ. Jag hemväller nu till ständet, då föratom hvad jag nu upplyst, äfven kändt är att K. M:t i sin propooiuon föreslagit dödsstraffet i absolut form. med nvilka känslor ett beslut om nämnde straffs afskaffande skulle emottagas af K. K. M:t och svenska folket, Jag anser mig på grund af det införda böra rösta för bifall Pani Asdersson (jemväl ledamot af ha utskottet) förklarade att han varit fränvarande sil justeringen af förslaget. Emellertid fann salaren dadsst affet stridande både mot vår trosära ech mensklig rätt. Huänvisande till tider mellan 1844 och 1859, då högst få dörgsrrag -— utan att likväl morden tilltago, men snarare minskades i Avid Jemväl erinpersoner, efter att hafva varit till stors gagn för fäderneslandet, äfven kunna hemfalla under detta sraff under politika stridigheter. Snart nog vexla möjligen sålana tillfälliga omständigheter; men den lifdömde, m nu möjligen kunnat vinna erkännande för sina hand ingar, är afrattad och fosterlan tet har dermed betagit sig möjhgheten att godtgöra saken. Talaren ansåg det bäst att Mtveriemna dödsdomen år den, som har lif och död i sin hand. Vils Magnus Pettersson instämde häruti. talmannen: Jag är öfvertygad om att denna barbariska lag snarare förökar än minskar mordens antal. Bäst hade varit om utskottet helt och hållet borttagit detta straff, som efter kristna religionens införande icke mer eger någon berättigad grund. Ingen annan har rätiighet att taga lifvet än den som gifvit det. Jag yrkar återremiss såväl å denna paragraf sota alla andra, hvilka hafva sammanhang med dödsstraffet Manga ledamöter instämde i detta anförande. madahl: Vid ett föregående riksmöte påyrkade jag afskaffandet af detta straff. Mina bemödanden vägkte då löje; nu torde saken dermot hafva mera utsigt för sig, och detta gläder mig, ty jag kan icke förlika nug med den ifrågavarande straffprincipen. Jag önskar att ståndet måue mangrannt yttra Bie för 3 remiss. . ters Jonas Andersson tillade till a rande, att han ansåg dödsstraftet BÅ frn at flera brott än det afskräckt från. Lagen bör vara sa human som möjligt, ty dea är civilisatioPeks gradmäta; Lars Ersson 2, Carl Tolsson instämde. Meru DÅ så manga talare redan ycfatsig, vill jag icke Söka skälen för dödsstraffets borttagande; jag vill blott anhålla att ståndet icke måtte äterremittera paragrafen, utan hellre fatta ett bestamdt beslut och sedermera under föredragningen återremittera alla de paragrafer som ha sammanhang med dödsstraffet. Anders Gudmucdsson ansåg att den, som med ppsåt tagit lifvet af en annan, har förverkat sitt eget lif. Avou en tid ätminstone borde man gilla hvad utskottet föreslagit. rade talaren derom, att 2