Aftonbladet – 13 juli 1863, sida 3

Ridderskapet och adeln. LÖRDAGENS AFTONPLENA. Behandlingen af det nya straflagsförslaget fortsattes; och började man med 2 kap. 3 8 samt medhann till och med 6 kapitlets slut. S 9 i förstnämnde kapitel föreslår: Ej må i mät för böter tagas den sakfälldes enda fasta egendom, hvaraf han sin nödiga bergning hafver; ej nödig bostad; ej till jordbruket nödiga lösören eller hvad den sakfällde eljest till sin närings bedrifvande behöfver; ej) nödiga gångoch söngkläder för den sakfällde, hans bustru och oförsörjda barn; ej heller af det förråd, som i huset finnes, hvad till hans och hans husfolks underhåll i en månads tid erfordrass. Härom upp: stod en. stunds diskussion. Hr von Koch, som ingenting hade mot syftet, men väl mot det obestämda i uttrycken, öhskade en förändring, så att böter ej må uttagas från den som icke eger 300 rdrs årlig ipkomst. Friherre C. S. Hermelin hade äfven åtskilliga anmärkningar mot uttrycken, ville att orden hans hustru skulle utbytas mot dennes make, emedan den sak fällda ju äfven kunde vara en qvinna samt att äfven andaktsböcker ej måtte i mät för böter tagas, enär man äfven borde tänka på den sakfälldes andliga uppehälle. För K. M:ts afvikande förslag talade hrr Carleson och E. W. Nordenfeldt samt grefve C. G. Mörner, hvilken sistnämnde framhöll att genom utskottets förslag benådningsrätten skulle öfverflyttas från K. M:t till hvarje kronofogde. För bifall till punkten futrade sig grefve E. Sparre och friherre Armfelt. Genom anställd votering bifölls K. M:ts förslag med 23 ja mot 15 nej, som voro för bitall till paragrafen enligt betänkandet. I S 13 föreslås att k: befallningshafvande förordne om förvandling af böter till vatten och bröd. Hr Dalman och grefve C. G Mörner insågo icke hvarför detta uppdrag blifvit öfverflyttadt från domarmakten och begärde återremiss, men sedan friherrarne L. De Geer och Armfelt visat att det endast var fråga om en enkel addition och att intet förbud finnes för domaren att om han så vill uträkna böternogs förvandling, blef S bifallen. 8 19 innehåller: Vissa i lagen bestämda brott medföra den påföljd, att den dömde förklaras hafva medborgerligt förtroende för alltid eller för viss tid förverkat. Då sådan påföljd för viss tid stadgad är, må den ej under fem år och ej öfver tio år ådömas. Den, som till förlust af medborgerligt förtroende dömd är, hatve förverkat embete, tjenst eller anvan allmän befattning, som af honom innehafves; vare ock, under den tid påföljden horom ådömd är, (såsom vanfrejdad ansedd och förty) utestängd från alla sådana rättigheter och förmåner, för hvilkas tillgodonjutande got frejd erfordras Hr Dalman uppläste ett längre skriftligt anförande, hvari han klandrade att man bibehållit vantrejdens då skamstraffen i ötrigt borttagits, ville hafva en förändring utgående derpå att den dömde ej må i allmänt ;ärf användas och yrkade återremiss. Med honom förenade sig hr Olivecrona. För bifall talade friherre L. De Geer och grefve E. Sparre. Hr vy Ehrenheim föreslog såsom förmedling uteslutandet af orden såsom vanfrejdad ansedd och förthy. Vid votering meiian bifall till 8 och hr v. Ehrenheims förslag segrade det förra med 23 ja mot 16 ng. 15 kap. 1 8 föreslås att straffbarheten må börja vid 15 år. Hi Olivecrona ville hafva tiden utsträckt till åtminstone 16 år och åberopade derför exemplet af andra länder, der menniskan i allmänhet utbildas tidigare än här. För bifall, som äfven blef ståndets beslut, yttrade sig grefve E. Sparre, som icke hört någon klagan öfver det nu rådande stadgandet och ville bibe hålla detsamma så mycket hellre som latt ydsystemet vid förekommande omständigheter tillåter lämplig nedsättning i straffet. gamt hr Carlesan, hvilken anmärkte att Derska lagen föreskrifver samma ålder. 14 8 föreslår preskriptonstiden, efter hvilken straft för icke åtaladt, brott är förfallet. till 2 år om brottet är belagdt med fängelse och 5 år om straffet är strängare än 2 års straffarbete. Friherre E. De Geer förordade K. M:ts proposition, som föreslår tur den sednare kategorien 10 år. Häri förenade sig hr Carlheim Gyllenskjöld, preive C. G. Mörner och hr Carleson. För bifall yttrade sig friherre Armfelt. K. Mits propositian antogs. 1 6 kap. 4 S föreslås: Komma make eller barn efter den, som dödad blifvit, att genom hans frånfälle sakna nödigt underhåll; då skall dem, etter ty. med afseende å så väl den brottsliges tillgångar, som andra omständigheter, skäligt pröfvas, tilläggas såsom skadestånd hvad för makan eller barnen tarfvas till dess de sig eljest försörja kunna; och må det skadestånd. efter omständigheterna, sättas att utgå på en gång eller å särskilda tider.4 Friherre Armfelt ansåg oriktigt att afseende mera fästas vid den bro:tsliges omständigheter än vid sjelfva brottet. Yrkade bis fall med utesiutande af de kursiverade orden. Grefve Sparre och hr Carleson försvarade 8, som de sade utgöra en fingervisning åt tomaren, hvilken, om den brottslige är förmögen, kan döma till högre ersättning. Grefve C.G. Mörner för-enade sig med friherre Armfelt och anmärkte att denna fingervisning lätt kan blifva en missvisning. 6 S föreslår att om skada är gjord af person under 15 års ålder eller sådan som eljest är otillräknelig och skadestånd ej kan utfås af den, som för underlåten vård öfver denna person är till ansvar för vållande förfallen, skadeståndet skall u:gå af dens egendom, som skadan gjorde K. M:t hade föreslagit vissa restriktioner med afseende såväl på gerningsmannens större eller mindre förmåga att sin handlings skadlighet inse, som på de tillgångar han eger till skadeståndets gäldande, älvensom att till skadestånd i berörda fall ej skall neg hvad till uppfostran för barn eller underhåll för afvita nödigt finnes. För detta sednare förslag voro hrr Carlheim-Gyllenskjöld och Carleson samt, så vidt referenten kunde uppfatta, hr Ribbing. Grefve E. Sparre yrkade bitall; det vore väl billigare att de som begått brottet drabbas af olyckan än dan skadades eller mördades olyckliga familj. — K, M:ts proposition antogs. Alla ötriga SS, som Benomgingos, biföllos utan någon märkligare diskussion och åtskildes ständet kl. ,11 e. m. Proestoståndet Föredragning af lagutskottets betiinkande angående förslaget till ny Sttafflag fortsattes. I iemte kapitlet, rötande de särskilda grunder som utesluta, minsi eller upphäfva straffbarhet, vid10808 följand-veslut: S som, töreslär att dödsstraff eller straffarbete på lifud må nedsättas till straffarbete från och med sex till och med tio är för brottsling; såm fyllt femton men ej 18 år, antogs. på yrkande af domp osten Björling, sådan den lyder i K. M:ts förslag. För bifall till utskottets ordalag talade prostarne Eurån och Janzon samt dr Nordlander. Mot 33 S. rörande uttagande af böter efter afiden brottsling, yttrade sig riksarkivarien Nordström, emedan deri ej uttryckes hvad som vara meningen, nemligen att jemväl fast egendom må tillgripas. Paragiafen bifölls. 14 S antogs sådan den lyder i K. M:ts förslag, eller att straff må förfalla för brott som ej åtalas inom 2 år, om högsta straffet är fängelse, och nom 10 år omhögsta straftet är 2 års straflarbete. Detta beslut fattades på yrkande af biskop Bring, kyrkoherden Landgren och drSchram. I 15 5 2 mom , der utskottet föjeslår att åtal skall anses börjadt, då kallelse å svaromål blifvit i laga ordning kungjord, eller personen blifvit för brottet häktad, ansåg riksarkivarien Nordström nämnde tid mindre väl vald, och Nat stället utfärdande af kallelse i viss form oc ned laga verkan, äfven om den kallade ej per: onligen anträffas, samt yrkade i sådant syfte FTEINSSOvt JOG