Aftonbladet – 11 juli 1863, sida 3

tHvad var det jag rade, utropade Alegria. tDon Galo Pando4, sade Paco Guzmean. ni låter oss åtmivnstone inte vänta. Hvad beiyda väl två krokar? De der figurerna förstår jag mig ej det ringaste på. u tGåsungarne, sade don Galo, utan attge akt på honom, ftjugoett!? Don Galo, ni talar i gåtor, ni her bestämdt svurit min olycka och vill gynna nägon annan på min bekostosd.4 CVäntade ni mig ej, Vonstancia?4 eade markisen saota. Har ej er tant underrättat er — har inte er mor talat om mina förboppningar? 4 tJos, svarade hon, utan att se upp, och jag trodde att hon sagt er buru olika de vuro med mina egna. Markisen sysselsätter sig endast med Constanciu, hviskade en af de unga flickorna till en annan; jag för min del tycker att Clemencia är bra mycket vackrare och Al geria mycket behagligare; hon deremot, som är så sluten, så otillgängbg. Ja visst, svsrode den andra, men qvin norpa äro som solen, hvars sken synes så mycket hjerlare då det tränger fram mellan mörka moln. Brandvakten, uumro femtio, sade don Galo. tDet tar då aldrig slut på dessa numror4, sade en ung officer; don Galo tycks hafva ett outtömligt förråd deraf. aLiksom af artigheter, tillade Paco Guzman. Den puckelryggige, numro två. Redan i en half timme bar jag haft en qvatern, sade Alegria, och ändå kan inte numrto fem komma ut. Den förrädaren don Gulo ställer med tt så till för att Clemen cia skall vinna; så gör han alltid.4 4Är ni då icke nöjd med fyra?4 frågade Paco Guzman sagta. Hvad skall jag med dem att göra, om de ej ge mio någon vinsi?4 lydde svaret. 41 -sanning, sade Val de Mar till Constars, men ver bra grym då man Jat