Aftonbladet – 11 juli 1863, sida 2

Skandinaviska natorforskaremötet. Klockan 6 i går på eftermiddagen sfgingo på tre mindre ångbåtar de danska, norska och fioska samt de tå utländska ledamöterna af mötet från Carl XIII:s torg till Ulriksdal, nvaremot de af H. M. Konungen inbjudna svenska ledamöterna, till ett antal af omxring 60, foro med kronvängbåten Kare, Omkring kl. 8 samlades alla vid trappan åt sjösidan, hvarest konungen emottog sina gäster, helsande hvar och en af dem med handJag. Hertigen af Östergötland var vid koungens sida. Drottningen och prinsessan Lovisa, ledsogade af damer, kommo äfven ut å planen, hvarest Hennes M:t underhöll sig ned åtskilliga af de utmärktare blavd de främnande gästerna. Sedermera förde konun2ea sina gäster upp i slottet och omkring i rummen i belletagen. Emellertid hade bord dukade i blomaterparterren åt sjösidan. Här samlades nan, åt och drack, njöt af den vackra utsigen, hörde på musiken och på talen. Staisrädet Malmsten uttalade först i få ord naturtorskarnes tack till konungen för den värma, hvarmed han alltid bade omfattat dessa möen och särskildt för hans deltagande i det auvarande mötets förhandlingar och hans gästfria inbjudning. Konungen svarade först med ett lefve för sin vän, Danmarks konung, vill hvilken han bad de närvarande danska edamöterna framföra hans hjertligaste helsning. Dernäst höjde han glaset för naturtorskarne, i det han anmärkte att ögonblioset för mötena var väl valdt på en tid och ett ställe, der solljuset icke försvinner från himlen hela natten igenom; detta fortvarande jus skulle vara en symbol för forskningens väsen, ty vetenskapens väsen är ljuset. Derefter afsjöngs följande danska sång: Til Hans Majestet Kong Carl den femtende frå de davske Deltagere i Naturforskermödet i Stockholm 1863. Mel : Der er et land... Vi bringe Bud fra deiligst Vang og Veenge, Hvor Näattergalen toner Lengsels Savn; Vi bringe Bud fra voxne danske Drenge, Hvis Hjerter banke, Konge, ved Dit Navn! Thi ingen Dansk hos Dig sg fölte fremmed, Du kalder felles Minder frem igjen. Vi sidde trygt hos Dig — i som i Hjemmet, Du er Kong Frederiks og Nordens Ven! Vi huske det — ei er det lenge siden — Den blev forfulgt, der talte Nordens Sag, Men Nordens Konger foran gik i Tiden, Det dämrer nu for Nordens Atterdag; Fil Dig, Kong Carl! Den Hilsen, vi Dig bringer Som Gjester i Dit Kongelige Slot, Er Jubelechor, der over Sundet klinger For gamle Sverigs ridderlige Drot! H. H. Nyegaard. När dernäst konferensrådet Forchhammer hade utbragt H. M:t konungens skäl med välönskningar för de af honom styrda rikena, svarade konungen med ett tal, hvaruti han erinrade om, att samma stam bor på fjellarne och v d sundet, den gamla, fria nordiska folkstammen, hvars väsende är trofasthet; och för den önskan att den beständigt mätte lefva frivoch i broderlig sämja, bjöd hän de närvarande att tömma glaset. Sedermera tömdes drottningens, hertigen af fÖstergötlands och prinsessan Lovisas väl gävpsskålar, den sista skålen på förslag af konferensrådet Forchhammer. Redan en