Aftonbladet – 11 juli 1863, sida 2

UU MMMM —U— sorgsen, sofvende och vakande, från sidan eller midt emot dig, förstulet eller öppet, allt som det fäller sig. CDet är så hans sättt, svarade Clemeacia, för öfrigt är han lika artig emot dig. Mot mig?X upprepade Alegria med en förtviflad min, nej, nej, denne kringvandrande tertuliano , denne kringbärare. af alla falska rykten, vet nog ändå attsomliga drufvor äro för gröna för hens bläcsiga fingrar. Inte endast för gröna, ut: n för sura ocksåt, tillade Clemencia. SStackars don Galo.? Innen vi fortsätta vår berättelse mäste vi i ett följande kapitel meddela några underrätt lser om den. person som vi nu råkat nämna (såvida ej läsaren redan känner honom, ty hela verlden känner don Galo), emedauv han kommer ett iniaga ett särskildt rum på den tafla vi teckna. SJETTE KAPITLET. Don Galo Pando var en embetsman, en madrileno af gamla stammen, som, om han alven ej egde den stela tillvjordhet som nu kallas god ton, dock hade en så inrotad ar tighet och belefvenhet i sitt sätt, att den aldrig vf nå ot kunde rubbas. Han hyste densa välvilja, denna öfvertygelse om andras värde, som utgjorde grunden för den med skäl sä ryktbara artigheten hos de verk: liga spanska ädlingarne. Han vor för öfrigt stor vän af sällskapslifvet och gerna sedd öfver allt, hvilket tydde ;å en älskvärd karekter och goda vanor. Frustimren tyckte mycket om att beskydda honöm och visa honom vänskap och förtroende. Dätia kom sig af hans! blygsamh t och pålitlighet samt talade mycket till förmån för hs, ns katakter, men föga för hans. förmåga at ingifva någon stor passion. Don Galo kände hvarken grekiska eller lati :, men han visste deremot många andra vyttiga saker. Han förstod alla slags sällskapsspely håde reda på hvårje omtyckt opera och ny pjes, visste hvad dato men hade;