skydd, betraktade Pepino allt detta med! samma kalla förakt som muren emottager alia de bollar, hvilka stygga pojkar rikta deremot. Några dagar sednare hade markisionan den sorgen att se sin favorit uppträda vid frukosten i ett högst bedröfligt tillständ. Han haltade och pästod sig vara strypt til hältten; det ena ögat syntes knappast i uen svullnad som omgaf det, hvarur det framblickade lik en dyster månst:åle genom en smal springa. Aftonen förut, då han gått att hemta ett bref på posten, hade i mörkret osynliga händer gripit honom och gifvit honom så; många käpprepp de förmådde, hvarjemte; det sades honom att detta var betaldt för första gången, men att nästa gång han sqvall! rade skulle man göra hans tunga ettsetycke:! kortare. Markisinnan rördes djupt häraf, och för-i klarade att så förföljes dygden beständigt, samt skänkte genast fyra duros åt sin dyg-! dige spion, såsom ersättning för den värk och sveda han å emhbetets vägnar erhöllit.; Vid åsynen af guldmynten förbyttes den förstvämnda månstrålen i en den klaraste; solstråle. FEMTE KAPITLET. Constancia hade aldrig haft mer än en: vän eller förtrogen, och denna var Andrea, hushållerskan, som varit hennes amma. I tValgame, Dios, dotter, sade den gamla: en morgon, då de voro allena i Constancias rum, är det möjligt att du vill göra din mor så mycket bekymmer, att du afslår den lycka som erbjudes dig, för det att du eå här dåraktigt förälskat dig? Kom ihåg att jag råder dig — men det är med soda råd, gom med gote menniskor, de