Aftonbladet – 10 juli 1863, sida 3

jland den 8 September inkognito, öfver London, Paris och Toulon. Derifrån beger han sig till Korfu för att taga Joniska öarne i besittning och vidare till Athen. Korre spondenten vill veta att f. d. konung Ottos förstånd blifvit rabbadt genom de sednaste bändelserna. Konung Georg sände, såsom förut berät tats, med den grekiska deputationen vid dess afresa från Köpenhamn en skrifvelse till nationalförsamlingen i Aihen. Franska tidningar meddela nu denna skrifvelse, hvilken i öfversät!ning lyder som följer: Mina herrar! I det jag följer mitt hjertas drift, önskar jag att med eit personligt viltnesbörd om mina känslor ledsaga det budskap, genom hvilket H. M. konungen at Danmark för klarar sig å mina vägnar emottaga den krona, som grekiska nationen kallat mig att bära. Jag önskade innerligt att genast kunna begifva mig till mitt nya fädernesland, för att bevisa eder att jag redan nu ej erkänner någon annan pligt än den att lefva och dö såsom god grek för nationens lycka och oberoende; och jag hyser det hopp. mina herrar, att med eder hjelp, med de främmande makternas vänskap, men framför allt med Guds bistånd fäderneslandets intressen, I hvilka för framtiden öfverallt och alltid skola vara mina, skola befrämjas och blomstra. Jag är lycklig och stolt öfver, mina herrar, att kunna helsa eder genom de ädla och redbara patrioter, hvilka för utförandet af det dem anförtrodda värf begilvit sig hit, långt bort från fä derneslandet, för att bringa mig den första helsningen såsom eder konung. De skola kunna säga eder, att de funnit mig besjälad af liflig sympati för mitt nya fosterland och att jag innerligt önskar att snart kunna vara i eder midt. Emottagen mig mina herrar, med samma förtroende som det, hvarmed mitt hjerta kommer eder till mötes, och lären mig aw med eder arbeta på att befästa lyckan i mitt sköna land hvilket Gud beskydde. Georg I. Denna skriveise upplästes den 26 Juni tör nationalförsamlingen. Entusiasmen var utomordenilig, och församlingen bemyndigade presidenten att på lämpligt sätt besvara den unge konungens bref. FRANKRIKE. Memorial Diplomeatique, -br Drouyn de Ltuys organ, vill veta att Ryssland afvakiar en i britiska parlamentet förestående diskussion om Polen, för att först derefter affärda sitt svar på de tre makternas noter. Memorial yttrar, att Sdet är godt att veta att den hand, som skrifvit noterna, också, om nödigt är, förstår att understödja dem med svärdspeteen.? Roebuck, som nyligen jemte Lindsay ut verkat sig en audiens i Fontainebleau, för att söka sörmå kejsar Napoleon att erkänna de nordamerixanska konfedererade staterna, har i underhuset redogjort för samtalet mellan kejsaren och de båda underhusmedlemmarne. I anledning näraf meddelar Monitören följande förklaring: Tidningarne ha berättat om en tilldragelse i det engelska underhusets plenum sistl. tisdag. Några upplysnivgar skola göra tillfyllest att undanrödja de missförstånd som uspkommit ge vom denna händelse. Hrr Roebuck och Lindsay kommo till Fontaimebleau för att beveka kejsaren att i London göra ett officielt steg till sydstaternas erkänvande; ty i deras tanke skulle detta erkännande göra slut på det krig som öfversvämmar Amerika med blod. Kejsaren uttryckte för dem sin Önskan att se freden återställd derstädes, men anmärkte, att då det i Oktober månad sist). år i London gjorda bemedlinge1 förslaget icke antogs at Kngland, ansåg kejI saren sig icke böra framställa ett nytt sådant, 1 innan han vore viss om dess antsgande; icke destomindre skulle Frankrikes sändebud ij: London erhålla instruktion att i denna an-l. gelägenhet utröna lord Palmerstons afsigter och underätta honom, att om det engelska zgabinettet ansåg sydstaternas erkännande ji skola göra slut på kriget, vore kejsaren bej ( redd att följa honom på denna väg. Hvarje opartisk skall, så slutar Monitören, af denna enkla iramställning tinva, att kejsaren icke, såsom vissa tidmngar påstått, velat inverka på det britiska parlamentet genom två af dess medlemmar, utan att alltsammans inskränker sig till nägra öppenhjertiga törklaringar, hvilka utibytts vid ett besök, som kejsaren ej med skäl kunnat afböja. I Neufehåtel tilldrog sig nyligen vid ett landibruksmöte följande skandalösa uppträde. Vid deu vanliga testmiddagen ville en stor godsegare, hr Estancelin, som erhållit guldnedaljen, hålla ett tal. Men underpretekten som var ordförande, lemnade honom ej ordet, och då hr BEstanecelin, eggad af de närvarandes uppmuntringsrop; ändock bör jade tala, inmarscherade på underprefektens ( befallning en afdelving pompierer i salen och öfverröstade talaren med oafbrutna trumbvirflar. Hr Esetancelin var deputerad under den förra regimen och vid de sista valen en mycket fruktad medtäflare för rege-l, ringens kandidat, hvilken dock blef vald. D POLEN. Krigsteatern i Polen har åter fått ett lifligt usseende. Emellertid föreligga nästan 8 endast depescher ur officiel rysk källa omj4 hvad der sednast passerat. Dessa depescher tala om jemförelsevis stora ineurgentkårer, med hvilka ryssarne i olika delar af landet haft att kämpa. I guvernementet Radomilr hafva generalerna Czengery och Roden efter IN flera dagars fäktning vid Przedborz, vesterd om Kielce, ?sprängt? Okzinskis polska kår, n som enligt deras uppgitt räknade 2500 man. FE D Lithauen hafva ryssarne den 26, 27 och 291d Juni kämpat med polske öfversten Wawers a kår, Bom de anslå till 2700 man. WawerlE sjell blef i striden sårad och förlorade 100 man i döda och 19 fångar. I Podlachienb påstår sig generalmajoren Drejers hafvaieng träftning vid Wolazaslowski slagit en polskn kär af 1500 man, kommenderad af den bekante öfverste Lelewel. Af polackarne skulle V stupat 200 man, medan ryssarne förlorade — Jo 1! Från Wilna telegraferar Murawiew om it: tvenne ryska segrar vid Olita och Lyskow öfver starka insurgentskaror. Från Miosk,le Kowno och Grodno omtalas i ?Ryeka Inva tc liden? flera blodiga affärer; i en af demim måste — märkvärdigt nog, när man läser !b det i en rysk depesch — öfverstelöjtnant)k Bulgarin efter hårdnackadt motstånd vikal!VWV