Aftonbladet – 10 juli 1863, sida 3

vad, att en nitton års flicka skulle afslå en man, utrustad med alla fullkomligheter, och förakta hans rang, hans lysande ställning i samhället och ett stort arf, endast för nöjet att motsäga mig och visa sig oberoende? Markisinna, detta är följden af att döma andras känslör efter sina egna.4 Som om sunda förnuftet inte kunde säga oss alt dylika nycker äro dåraktiga och galna. Men sunda förnuftet bör också säga oss, att det ej finnes hos hvem som helst. Men skell det då ej finnas rågot medel alt tvinga denna envisa fjolla att inse sitt eget bästa? Nej, markisinna, och om det funnes, eå skulle jeg ej råda er att använda det. sHvarföre det? . tEmedan föräldrars välde dock bar sina gränser, och emedan ni, genom att öfver träda dessa, skulle ådraga er ett omätligt ansvar. Stora ord, bara ord! När förståndet en gång kommer, så inser man bälte hvad som utgör ens lycka, och ser ingen skilnad mellan den sällhet man eftersträfvat och den man erhåilit. ee , cOm man tänkte ET vid nitton år, markisinpna, så vore man ju icke ung. Aliting har ni ett grannt bamn för, don Silvestre; flickorna kallas perlor, dårskapen kallas ungdom. Om jag icke visste, at ni äldrig i ert HF öppnat en bok, så skulle jag tro att ni beständigt läste poesi och römaner, efter som ni alltid har dylika vackra saker till hands. Men jag, jag som kallar vinet vin och brödet bröd, jeg kan icke trösta mig så lätt som ni, helst söm jag är visg på, att ingen annan är så olycklig som jag; ingen annan har sådana döttrar, så envisa, så olydiga. Hvad skall jag göra? Jeg måste väl skrifva och berätta alltsammans