Aftonbladet – 8 juli 1863, sida 2

Skandinaviska naturforskaremötet. Redan i förgår afton anlände de flesta af norrmännen, dels med snälltåget från Göteborg, dels med kanalångbåt. I går atton hitkommo de flesta af danskarne. Antalet af svenskar, som uttagit kort såsom deltagare i mötet, är betydligt. I dag kl. half 1 hölls först ett konstituerande möte i De la Croix lokal, vid hvilket statsrådet Malmsten förde ordet, och vid hvilket han föredrog det program och den arbetsordning, som af den förberedande komiten blifvit uppgjorda, och hvilka af mötet antogos. Kl. 2 e. m. samlades deltagarne åter till allmänt möte i De la Croix stora salong. Detta möte hedrades af H. M:t konungens och prins Oscars närvaro. På åhörareläktarne sågs ett stort antal damer. Mötet öppnades. af statsrådet Malmsten med en helsning till konungen och ett särdeles lysande föredrag öfver naturforskningens utveckling och nuvarande ståndpunkt. Detta föredrag inledde talaren med några ord om de skandinaviska naturforskaremötenas betydelse och om det vid dem iakttagna bruket alt i sektionerna sysselsätta sig med mera specielt vetenskapliga förhandlingar, meddelandet af upptäckter, redogörelser för följda metoder, diskuterandet af vetenskapliga satser, medan man vid de allmänna mötena i mera allmänfattlig form redogör för de stora frågor, hvarmed vetenskapen sysselsätter sig och bekantgör naturforskningens allmänna resultater. Några vackra minnesord egnades äfven i förbigående åt det sedan sista naturforskaremötet bortgångne etatsrådet Eschricht. I sjelfva föredraget antydde talaren i några få drag naturvetenskapens tillstånd under särskilda perioder och de olikartade förirringar, till hvilka äldre tiders lärde och forskare läto förleda sig, intill dess med det 16:de seklet en ny anda började göra sig gällande och, isynnerhet genom Baco af Verulam, densamma började bygga på den enda säkra och tillförlitliga grundva len: erfarenheten; framhöll vidare huru slutligen den af Baco lärda induktionen fått till bundsförvandt deduktionen och huru de tillsammans bragt naturvelenskapen på den ståndpunkt hon nu uppnått och möjliggjort det ännu alltjemt i alla riktningar fortgående utvecklingsarbetet. Men talaren erinrade att äfven i sednare tider vetenskapernas idkare icke varit fria från förirringar, såsom då en viss klass af matematici velat tillämpa sin vetenskap utan att fråga efter det derför oundgängliga vilkoret: bestämda utgångspunkter. Isynnerhet drog dock talaren i fejd å ena sidan mot den rent spekulativa naturforskningen, som vill genom tankeoperationer på fri hand konstruera verldsordningen eller med förakt blic-kande ned på de stackars forskare, som sysselsätta sig med erfarenhetsrön; å andra sidan mot den rena materialismen, som genom ett lika djerft som ovetenskapligt saltomortale? söker hänföra äfven själens verksamhet till de materiella företeelsernas omräde. — Föredraget, utmärkt klart och elegant i formen, företedde en stor rikedom å genialiska och träffande bilder, icke tillkomna, såsom eljest så ofta är fallet, såsom oratoriska grannläter, uton verkligen egnade att förtydliga uttrycket och låta de åsyftade begreppen framstå klarare. Framfördt dessutom raed lif och kraft, åhördes det alltigenom med den mest spända uppmärksamhet och några deri lyckligt. anbragta humoristieka momenter senterades lifligt af församlingen. Seden mötet sålunda blifvit öppnadt åtskildes man för att begifva sig till de särskilda sektiohernas samlingslokaler, för att der utse ordförande och sekreterare för hvarje sektion. Sedermera samlades man kl. 4ihr Berns nya lokal vid Berzelii park till gemensam middagsmåltid.