Aftonbladet – 7 juli 1863, sida 3

Justitieembudsmanren met landsköfdingeemboetet i Wermland. strifvelse till advokafiskalsembetet Svea hofrätt, har justitieombudsmannen för ordnat om åiuls anställande mot landshöf dingeembetet i Karlet:d. Justitieombuds manvens skrift lyder vålunda: Til advokotfiskolsembetet i korgl. Svea kofrätt Vid den granskning jag under embetsres: sistl. sommar anställde af landskansliets i Karl stad diarier, yppade sig åtskilliga anledninga sill anmärkningar af den beskaffenhet att de efter mitt omdöme, utgöra föremål för laga åtal Jag anmärkte först och främst den långsam. het, som egt rum i lagsökningsmåls afgörande Exempel derpå förekom snart sagdt på hvarje sida al de öfver dessa ärender förda diarier. et hade derföre varit ett arbete af allt förstor vidlyftighet att särskildt anteckna alla mål, deri dröjsmål af mera än en månad förelupit från den dag, då målen blefvo till afgörande färdiga och den, då utslagen gifvits. Jag har således inskränkt mig till att upprätta en förteckning, ef ter berörde grund, på de mål i 1861 ärs supplikdiarium, endast under bokstafven A. förmodande att denna förteckning, då han utvisar dröjsmål af stundom tre till fyra månader, för vänliga skuldfordringsmål, skall vara tillräcklig att ådagalägga, det den långsamhet som här ofvan blifvit omnämnd, är nog stor för att böra såsom embetsförsummelse betraktas. Jag väntar mig här den vanliga invändningen om ärendenas mängd och bristande arbetsbiträde för landssekreteraren, men denna vederlågges af det förhållande, att, enligt hvad jag varit i tillfälle att inhämta, dessa, att jag så må säga, löpande ärenden, vid andra landskanslier blifvit i lika stor och större mängd afgjorda, ofta samma dag. men eljest några ia dagar efter det de blifvit till afgörande färdiga. Det är dessutom en känd sak att utom det att till landssekreterares biträde och befordrande af göromålens gång, länsnotarier blifvit med lön på stat försedda, så hatva genom den förhöjda lösen för utslag i dylika mål, som nu gällande expeditionstaxa stadgar, vederbörande landssekreterare blifvit iständsatta att genom än ytterligare erforderliga biträdens skäliga aflönande befordra ärendenas skyndsamma gång, en åtgärd, hvartill tanken på egen fördel skulle kunna anses mana, enär ostridigt är, att skuldfodringsmålen, hvilka kunna anhängiggöras såväl vid exekutionssäten, som domstoiar, naturligea anbängigöras på det af dessa ställen, der ett skyndsammare afgörande khan emotses, och att en långsam behandling af dylika ärender vid ett exekutionssäte måste hafva den påföljd, att dessa mål draga sig till domstolarne, särdeles i städerne, der ständiga domstolar finnas En sådan förlust i inkomster utgör dock icke tillräcklig påföljd för eftersatta embetspligter. Lagsöknmingsärendena kunna med större skyndsamhet af konungens befallningshafvande afgöras än hos domstolarne, och derföre böra de äfven hos förstbemälda myndighet skyndsammare behandlas, helst då, såsom redan visadt är, deras myckenhet ej får antagas såsom giltig ursäkt för dröjsmålet. Men det är ej ullenast skuldfodringsmålens sång, som gifvit anledning till anmärkning. Äfven i handiäckningsärenden, företrädesvis sådana som röra fattigförsörjningen, hsr handlägghingen varit synnerligen långsam. Till bestyrkande at nu gjorda anmärkningar ifogas här förteckningar dels ur suj oplik. dels Is