Aftonbladet – 7 juli 1863, sida 2

ch kulor öppnas från deras linier, Jag har likäl skäl att tro att deras rörelse endast är låt1, för att under skydd deraf kunna samla förder, rifva upp jernvägar o. s. v. Emellertid r det 93:e hatt en ganska pröfvande tid. Vi na omkring 20 dagar varit idessa våta och smutviga jordverk under fiendens eld. Såforten man sticker upp sitt hufvud öfver bröstvärnet, — schui, schui, hvina ett par kulör förbi honoms Vi ha nästan hvar dag haft flera sårade, och sjelf här jag haft kulor närmare mig än gom är riktigt ehagligt. Allt intresserär mig på det högstå, men jag skall uppriktigt säga, att jag ej selt många med Carl XI: usikaljeka änläg. berättad oft töktlämätken tid Sebästöpd intet demoraliserade dem mera än att en längre tid ligga i lö Gravarne utsatta för fiendens eld. Det är långtrådi t och jag önskar att något mera afgörande ville öja. et skall säkerligen intressera er att höra en rapport i en Newyorktidning om vårt regemente: Den följer här i öfversättning. Efter en uppgift om de sårade heter det: Det sätt hvarpå dessa tappra män uthärdat den oupphörliga elden från fiendens skarpskyttar har aldrig blifvit öfverträffadt. Derss tält äro helt och hållet genom skjutna af kulor, och så snart en man visar sig någonstiides, koncentreras genast tio å femton gevär emot honom. Detta skulle demoralisera hvilka trupper som helst, om de ej vore af den bästa moral. Jag nedskrifver några utdrag från min dagbok: Den 16 April: Artillerield från vår frönt och utbyte af gevärseld. Beordrades på eftermiddagen, jemte ett kompani af ett annat resemente, att gå öfver den strötn som Myter förbi våra verk, för att som tiraljörer betäcka en arbets: träpp, som var sysselsatt att hugga neden ti gård, hvilken eljest kunnat med fördel använda af Hendehs skarpskyttar. Detta vär förstå gån gen jag mötte rebellerna på öppna fältet; med som deras eld var ganska sparsam och jag vat flitigt sysselsatt att ahofdna mina: soldater, söm ha ganska klen ide Om tiraljörstrid, så tänkte jag ej alls på faran. Ållt allopp lyckligt, ehurå general Terry fruktade ånnorlunda, der han be: traktade oss från en redutt. i Den 17 April: En bataljon beordrades ut för att rekognoscera. Denna gång blef det mera allvärsatnt och det var Högst intresbant att från den höj mark, der våra jordverk äro uppka stade, följa striden mellan vår och rebellernas tiraljörkedja, båda sträckande sig omkring 1!, eng. mil i längd. Skärmytslingen varade omkring 1, timma och fienden behöll sin ställning envist. Vi förlorade någta man, 1 Den 18 April. Solen spred i dag på morgonen det gladaste skimmer och en liflig krigsmusik tillkännagaf att vi erhållit förstärkningar. Fiendens jordverk bli alltmera tydliga, och hang kulor, som cupphörligt hvina öfver våra huf: väden, visa att han har fullt allvar. Några af hans kulor gingo mig mycket nära, en så närå att den stänkte smuts i mitt ansigte. Den 19: April. Skarp skjutning. Min neger betjent, George, företedde i dag en löjlig sten, när han skulle lemna redutter för att gå upp tili lägret, på hvilken väg han var utsatt för rebelJernas eid. Han stod på händeroch fötter omkring en halftimma,. ängsligt begrundande om han skulle bege sig i väg eller ej. Flera gån: ger gjorde han ett språng framåt, och lika qvickt tillbaka igen, tills slutligen våre skfattsalfvor förmådde honom att spribga för lifvet. På eftermiddagen hördes liflig artillerield från höger. Den tilltog mot qvällen, och vi kunde tydligt se flammorna, följda af väldiga vidt omkring återtjudande salvor. En stund derefter tystnade de och ej långt derefter kommenderades från vår linie Gif akt! hvarpå adjutanten läste upp några rader, tillkännagifvande att våra trupper i afton från fehden tägit 150 man och 6 kanonet. Gif dem tre hurra! Och tre dundrande hurra följde, hvilka, så plötsligt gifna i tysta natten, måste ha förvånat fienden i vår front. Den 24 April. En kula slog ned omkring tre tum ifrån mig, en annan träffade ett bräde omedelbart öfver mitt hufvud och en tredje genom: trängde mitt tält, der jag då befann mig: och hindrades från att träffa mig af filtarne i min säng, hvari den stannade. Rebellertas musikkår kunde tydligt höras spela en marsch i den tysta, stjernklara qvällen. Den 2 Maj. Då jag i går slutade mitt bref, erhöllo vi ordres att formera linie för att anfalla fiendens verk i vår front, emedan han troddes hafva dragit sig tillbaka och endast qvarlemtiat en svag styrka för att maskera sin rörelse. Vårt antal I vär endast 200, som döck ansågs tillräckligt, un derstödda som vi voro -f två andra regementen cch några batterier. I den bästa sinnesstämning marscherade vi ut; sällan gick kanske en tru så obekymrad till strids: alla tycktes öfvertygade om framgång, endast en och annan hade andra aningar. Ingenting inträffade ända tills vi nalkades fiendens jordverk; ehdäst tiågon enda kula kom hvisslande förbi oss. Men då reste sig derbakom en linie af män, i antal vida öfverlägsen vår egen, hvilken sände ett regn a! kulor ibland oss. Jag kommenderade en pluton och som jag förde den framåt från ruinerna a nägra nedbrända hus, der den funnit ett tillfäl ligt skygd, föll förste sergeanten vid min sida. Framåt gingo vi, men det var tydligt att vi voro bedragna i afseende på fiendens antal. Rege mente efter regemente af hans trupper kom ned för att, om så behöfdes, understödja truppen i jordverket. Emot detta verk försöktes nu ett bajonettanfall, men det tjenade endast till au ( poftra folk. Vår fanbärare föll, men fanan räddades af en ung officer. Ingenting antar återstod än att retirera eller sända ut förstärk: ningar, hvilket skulle ledt till en allmän batalj på fiendens egen mark. hvilket skulle varit oklokt. Vi hade i alla fall vunnit vårt först ändamål,, att utröna om fienden utrymt verket eller ej Följaktligen gafs signal att gå tillbaka. Vi hade i denna affär 42 döda och sårade af 200, eller något mer än en femtedel. Det var den första allvarsammare strid jag varit med on Det synes mig nu underligt hur en man kan g fri, när jag tänker på det regn af kulor som haglade omkring oss. dag är allting sig likt igen. Skott vexlas och en och annan kula kommer flygande förbi oss. Det är en vanlig fråga huru man känner det första gång n man är i elden. Jag frågades så då jag kom in och svarade sanningsenligt, att jag är glad att ha haft mitt första försök, att jag kände mig lugn, men att det var nästan väl ymnigt med kulor. Stor skilnad blir det naturigtvis i en öppen batalj, der artillerield bryfer ned lederna, — — — — Om de föreslagsa nya juridiska professionerna. Med anledning af den insända uppsats till förordande at motionerna i det:a ämne, hvilken vi efter enträgen be i går meddelade, anse vi oss nu böra införa en uppsats som moara Öfverensslämmer med