Aftonbladet – 7 juli 1863, sida 2

härröra af något grumdfel, hvärken 1 Hjerta eller kerakter, uton blott äro-vanor, som, då de ej genast rättas, rotfästa sig likt parasitväxter och gvarstarna envist sem de. Men det mest utmärkande draget i sefio rens karakter var, utt hon ej kuvde lefva wan ait kafva vågot att sö öfver, liksom sjuk! ga persöner ibland ej kävna sig lugna örr ör de intäpitv sin bestämda döosis medikamenter, om den är behöflig eller ej, med den skilnad, att om vintern endroppa regn, om sommaren ett hål på tältet som var ut ändt öfver gården uianiör hennes hus i villa, af henne. ansågs-för en större olycka än en felslagen skörd, ehetr några extra snedsprång at henres son, el moyoras gott). Då bon ej hade verkliga or-aker ätt Bedröfva sig, upptlänkte hou vanligen några eåduna, och oftast ökades hennes sorger deraf att den ädia fruns omgifning ej alltid ville medgifva att dessa sionrika upp fioningar grundade sig på fakta. Markisinnan de Cortegana tillhörde en ef dessa Jeremie elterföljare,som plåga hela verlden med klegovisor, liksom ugglorsa störa den natt liga hvilan med gin bedröfliga sång. De klaga öfver ailung, öfver sin belsa, oaktodt den är förträfflig; öfver sömnlöshet. och sof va som murmeldjur; öfv temående, och befinna sig juet då som. bäst. På samma itt klaga de lika jemmefli.t öfver svåra tider och muskiter, öfver kronoskatter och ostporto, öfver sina käraste vänners från fälle och öfver huru illa lampan lyser, de klaga till och med öfver lyckliga händelser, till hvilka de alltid lägga ett men, såsom grundval för sina jeremiader. Dessa seiiorans fel härledde sig till etörsta delen deraf att hon i bela sitt lit blifvit smickrad och bortskämd; först af sina för äldrar, sedan af sin man, som ej var något snille och som ansåg henne för ett sådant. samt slutligen af mannens vänner som ej ) Så kallas i faanien äldste sonen. af en adelsman och arfvingen till familjenamnet.