Aftonbladet – 7 juli 1863, sida 2

Ni trör väl hos mig?4 Det tror jag icke, men jag enser att med penningar blifva sådana bördor lätta att alt pengar växa som gräs bära. Jag skulle gerna vara utaf med denna, don Silvestre; ni kan få den oskaiubara perlan till skänks, om ni vill. Vaya! Jag har nog af de båda perlorna, mina döttrar. Perlor!... rätt bekymmersamme perlor, minsann. tHvorför lemnade ni henne ej qvar i klostret? SLemud en sexton års flicka qvsr i klostret! För ait hela Sevilla skulle skrika ut mig som en obar: hertig släcting, kanske? hvad tänket pi på?? Ni har rätt 8 flora, och ni gjorde mycket klokt i ati daga henne ur kjusiret.4 Gjorde jas klokt? Ja, i ert tycke kanhända, men det kommer nog ett finras dem, som säga att jag gjorde bögst oklokt. Markisionen de Cortegava var ett fruntimmer af älta och fyratio års ålder; men hennes stora :nspråkslöshet och den nästan öfverdriton exkelhetea i både klädsel och matör gjorde att man ansåg herne äldre än bona i sjelfva verket var. Hon hade re dan länge varit erki och lyckades stt ört gea föra stora rävt r samt. till och med skuldsätta sig, uton stt rågon, ej ens hon sjö f visste hvart penningarne tego vägen. Detta var så mycket ocförklarligare, som han, utan att vara snål, dock ej var frikostig; utan att vara småäktig, dock ej slösande; utan att vara hushållsaktig, dock ej praktälstande, och utan att vara ordentlig, ej heller så särdeles oordentlig. Dessutom förefannos i beaties karakter åtskilliga andra motsägelser, hön var ej elak, men grälade ändå på hela verlden; hon var egentlidea godbjertad, -wen visade sig likväl ständigt bitter och vresig; hon var mycket vänfast, men plågade just sina vänner allramest. Sålunda finner man hos mången åtskilliga då:iga egensköper, hvilka ej