Aftonbladet – 4 juli 1863, sida 3

n började sj no min till kallna och jeg i onlednving tant Cutha rinas ord riktigt samvetsgravut granskade mitt iore. Sedun jag efter flera veckvrs ejelfpröfniag komrnit till denna smärtsamms sjelfsännedore, ville jag vara en försaksnde och värdig hustru, jag bjöd till att blitva det; men jeg I ckades i minga bemödanden, dertörv att jeg glömde fly till Honom, som ensam förmår uppehålla oss i striden. Det var Cu, Stefan, och tant Catherina, som lärde mig ödmjukhet, fördragsamhet och undergifvenhet. Det var ni båda som bänvisade mig till det högsta och bä sla, hvartill vi böra sträfva, nemligen det att göra oss förtjenta af att nämnas kristna, och om jeg i dig är en förädlad och förbättrad qvinna, så är det ditt och tant Catharinas verk. SNej. det är ditt eget hjertas4, inföll Stefan. Ack, Gurli, vi ha båda af stolthet lagit miste om den rätta vägen och derföre lydde lycka och frid undan. Nu, min dyra maka, ha vi sökt ocb funnit den sällhet, som uppblomstrar ur en ren och helig kärlek. Vi kunna derföre våga hoppas på framtiden. Stefan tryckte en kyss på Gurlis panna, och stjernorna sågo helt vänligt ned på de båda makarne. -—L Framtiden gäckade icke deras förhoppningar, utan höll hvad den lofvade. Birzersborgs murar inneslöto fortfarande i sit) ;köte en lika sann och verklig lycka, som le tillförene varit vittne till svåra sorger och grymma lidanden. Gurli blef för sin make hans goda genius ch för sina underhafvande en välgörande singel, som med kraft och ifver arbetade på !: