Aftonbladet – 4 juli 1863, sida 3

rält väl uppe vid sidan af de omgifvande franska, hvilket redan inger goda förhoppningar om en ung konstnär, som för första gången exponerar på en fransk exposition, er så mycket uppbjudes för att lysa genom en bländande färgprakt. — Saloman Geskel, Slesvig, elev af akademien i Köpenhamn och af Couture, exponerar: En väfoverska. Hr Salomoas tafla vittnar om en observationslörmåga, så fin att knappast sandkornet undfaller densamma, förenad med en ovanlig skicklighet att ytterst naturtroget återgifva hvad han attraerat. Interieuren af den lilla stugan, genom vars fönster man på afstånd ser hafvet, har en fullständighet, som låter en förgäfves söka efter något, som skulle kunna fattas, Men — man frågar ovilkorligen: hvad har konstnären haft för afsigt med sin tafla? Har han velat visa oss den vackra fuchsian, som på det simpla bordet lyser med sina vackra blodsdroppar, den väl timrade väfstolen, skottspolen, väfbommen, eller ännu bättre huru många trådar der äro i varpen? Eller har han velat visa oss den täcka väfverskan, som för ett ögonblick låter väfstolen hvila för att rikta en öm blick på det i vaggan slumrande barnet. Se der något som jag ej kan svara på. Allt är lika väl utfördt, och hvart och ett för sig gör lika stort anspråk på uppmärksamhet och intresse. Detta är taflans fel, stort eller litet alltefter åskådarens uppfattning, men alltid ett fel, ty i hvarje komposition. måste finnas en grundtanke, kriug hvilken allt grupperar sig, och oväsendiliga detaljer få ej framhållas så att de bortleda intresset från denna grundtanke. BYTER IKNEESETTAD