Aftonbladet – 4 juli 1863, sida 3

toeh du tillintetgjorde min dröm och visade mig att jag bedragit mig.4 Nej, du hade icke bedragit dig, hviskade Gurli. Äfven mitt hjerta var ifrån barnaåren helt omedvetet fästadt vid dig. Jag reflekterade ej, jag kände blott en bitter harm öfver att du icke höll af mig. Då jag såsom en ung flicka återeåg dig och Allon, erfor jag samma missbelåtenbet, samma förbittring som uti barnaåren, vid tanken att vara alldeles ingenting för dig. Det kändes liksom en lindring, när Allon visade mig, att han åtminslone glömt barndomens fejder , och nu kände tillgifvenhet för mig. Det emekte min egeokärlek att se mig vara älskad at hosom och jeg beslöt att han och ingen annan tkulle få mitt hjerta. Jag inbillade mi: sjelf, ett min ömhet var fästad uteslutande rid honom. Jag höll också innerligt af Allon, derföre att jag såg huru kär heo hade mig, och jag trodde slutligen sjelf ålt det var honom jag älskade. Det ooktadt drogs jag at en hemlig, oförklarlig känsla till dig. Denha väckte ofta i min själ önskan att du skulle våra vänlig emot mig; men då jag öfverraskade mig med dylika önskningar, sökte jag öfvertyga mig, att det endast var sårad egenkärlek som framkallat dem. Det var likväl med en ohjelplig envishet mina t.nkar sysselsatte sig med dig; det-fanns en ständig åtrå att göra hvad du gillade och afbålla mig från hvad du klandrade. Mitt uppförande mot Allon blet härigenom osäkert. Jag fruktade utbrofien af hans känslor, jag kände att mina aldrig skulle kunna antaga samma form som bass och jag skyggade tillbaka vid alla yttringar af ömhet från hans sida. Denna egenhet i mitt inre förklarade jag såsom en följd deraf att mitt hjera vär outveckladt. Jag tyckte mig ena ögonblic