DEN RÄTTA; BERÄTTELSE ar MARIE SOPHIE SOHWARTZ; Stefans drag vittnade om att han uu vun: nit den lycka han sökt, men likväl aldrig jagat efter.På hans: panna städ skritvet att han kände hela vigten af ået steg han na tagit och att han såsom en redlig man beslutat hålla de löften han inför Gud gif vit henne, som nu stod vid hans sida, förädlad och förbättrad i lidandets skola. Sedån omfamningarne och dyckönsknin. garne voro förbi, delade sig sällskapet i grupper. Den allmänna sinnesslämningen var lif. vad; man pratade och skämtade afbjertans grund. I ett litet kabinett finna vi Mathilda och tant Catharina inbegripna i ett lifligt samtal, söm vände sig omkring förr och nu. SEa sådan vacker stuga Mattes filt af Gurli der nere vid stranden, yttrade Mathilda. Nå, nå, det var då icke mera än rält och billigt, den hade ban ärligt förtjent; men det som är riktigt vackert och kristligt gjordt af Gurli är att hon ger den otäcka Beata en årlig pension, så att det otäcka kräket icke behö ver lida brist på gammeldagar, ehuru Gud skall veta, att den menniskan förtjent ett sådant öde, till straff för p) Se A B. n:r 19, 21—23, 25 27, 29, 30, 32 (B.), 54, 36 37, 40 B), 43, 46, 47, 48 (B), 52—55, 57—59, 61, 63, 64, 63, 70, 72, 74, 76, 71 (B), 80 82. 8, 88—88,91, 96—98, 100, 103, 105, 108, 109, 112, 113, 115, 117, 118, 120, 121, 123, 126, 128, 130, 131 133-139 och 141—149.