Aftonbladet – 4 juli 1863, sida 2

Jöniöping. N För Grenna: Fa briksidkaren J. G. Gran lund. Suppleant: Hendlanden J. W. Mellin Stockholms läns hushållningssällskops all männa sommarmöte hölls förliden torsdag på Tvetaberg, beläget vid pass en half mil från Södertelje och tillhörigt brukspatron OC Tamm. För de med bantågen ankommande deltagarnes fortskaflande från Saltskog och sedermera dit åter, e ler till Södertelje, hade br Tamm välvilligt upplåut ett tillräcklig! antal åkdon. Tvetabe ett vackert deles naturskön iruki tet, som gynnades et ett berrligt väder, del tog et: stort antal personer af olika somhällsklasser och äfveu åtskilliga resande från mera aflägsna orier. — Före sammankomstens öppnande utdelades ettiryckt progran för mötet. Åtskilliga redskap och maskivel voro exponerade på en gräsplan nedanför gården, ochidess grannskap de exponerade kreaturen på en skuggrik plats. Jon särskild löfsal var uppförd för frukostservering, och till diskussionslokal var ett större redskapshus spteradt, invävdigt klädt med björklöf och blommer. Sedan sällskajels ordförande, landshöfdingen grelve Liljenerantz, öppnat mötet med en välkomstbelsniog till de församlade, bör jades förhandlingarne med en kort redogörelse rörande ortens jordbruk och boskapsskötsel, afgifven af brukspatron Tamm och grosshandlaren Scbuliz. Deraf inhemtades att dessa näringsgrenar äfven på den ifrågavarande orten med allt större intresse omfettades. På de större egeodomarne ver vexelbruk ellmänt infördt, och grunddikningen vann allt mera förtroende och utbredning, He Tamm omförmälde med rsynnerligt loford det särdeles vackra jordbruket vid Wibynäs. Emedan under de 3. k. ro mpen ans hveteskördarne, så hade sällskapets förvaltningsutskott beslutat göra vämnde företeelse till diskussionsämne vid mötet. Af professor Örsteds i Köpenhamn utgifaa större afhandling om rostsvamparnes natur och beskaffenhet hade grosshandleren Cervia lät! verkställa ena öfversättaing i sammandrag, af hvilken elt stort antal tryckta exemplar utdelades. Diskussionen öfver detta ämne blef ganska liflig, och flera intressanta iakttagelser, omfattande äfven andra sjukdomar (nemligen sut och brand), för hvilka hveiet är utsatt, meddelades af hrr Bergelin, Lallerstedt, Odelberg, Paijkull, Tamm, grefve Anckarsvärd, Kioberg m. fl. Hr Lallerstedt upplyste att äfven å den åker vid ötefsund, der benmjöl blifvit användt, hade hvetet starkt angripits af rostsvamp, och det var således fullt konstateradt, ait icke heller nämnde gödningsmedel var, såsom hade blitvit uppgilvet, eu preservativ mot nämade sjukdom. Det frodigaste hvetet hade företrädesvis varit utsatt för sjukdomen, hvaremot å sådana åkrar, der hvetet växte glesare, hade den visat sig liodrigare. Hr Lallerstedt erinrade, alt mot nämnde sjukdom hade vetenskapsmännen ännu icke kunnut utfinna något botemedel och utt, så länge deana epidemi visade sig, var det försigtigast att icke odla hvete. Vidare upplyste talaren, att rost på hvetet först för några år sedan visat sig i Östergötland, men då anställt stor förödelse. Hr Bergelin erinsade, att rostsjukdomen redan var känd af de gamla romarne, som också särskildt hade anställt offer för att blidka Yrostgudent, hvilken af dem afbildades såsom en räf, och trodde äfven talaren, utt sjukdomen var en epidemi, som visserligen till någon del kunde motverkas, men icke hälfvas, forrän den af sig sjelf upphörde. Hr Odelberg hade äfven erfarit att det mest frodväxta hvetet företrädesvis apgreps af sjukdomen, och att den vanligen under. Juli månad med en förvånande hastighet utbredt sig, isynnerhet då väd rleken särskildt befordrade rostsvampens utbildning. Något tillförlitligt botemedel bade icke änvu blifvit upptäckt. Hr Tamm förevisade åtskilliga andra växter, som ansågos vara af rost i angripna. Åtskilliga talere förordade utsä i deshvetets betning, med sådana ämnen —i t. ex. upplöst kopparvitriol — hvarigenom rostsvampens sporer (frön) blefvo förstörda, ! och i sammanhang härmed erinrudes, att då! hvete sålunda blivit betadt, borde setiekei å tömmas i sådana säckar, hvari icke Pi ör ett gummalt herregods med ruk, och beläget i n sär. at Södertörn. I mö tförfiutna åren den