Aftonbladet – 4 juli 1863, sida 2

till fromma, men de fattiga till skada; stop. ade deras medel i sin ficka och lät dem i det ställe åhöra hans tal om försakelser och andergifvenhet, under det han ejelf aktade sig för att försaka något; men det varicke nog härmed, hun förtrollade så de lättrogna, att de buro till Lenom sina små besparinger, för alt bon skull; gömma peogerne åt dem och dessa, sedan de varit i hans ego, bära ökad välsignelse med sig. Presten hade likväl ej np got begär att gifva igen hvad ban en gåvg lått i sina klor. och derföre intröftade det, ett då de ville bafva itilboka sina pengar, fivgo de nöja sig med han: ord. På det sättet kommo ett par fattiga enkor i sådan nöd, att de förvandia des ti!l tiggare. De vågsde likväl icke tela om seken, ef fruktan för presten; men jag lockede slutligen sanviogen af dem, och sedan blef det icke svårt att få reda på flera dylika vackra drag af honom. Medan Gurli ivar borta och hölls i förvar för madame Teverinos räkniog, ställde jag om att läns man tog saken om hand. Det blef konsi storium af, och Grönlund afsattes. Man hörde sedan icke af honom förr än man af tidningarne fick veta, att hon, tillika med de öfriga pessagerarne på Washington, elutit sitt lif i vågorna. Apropos, madame Teverino, har man ingenting hört om henne?4 frågade Matbilda. tJo, bevars, hon har också fått sitt straft. Hon lärer nemligen af sorg öfver dotterns död blifvit sionessvag Elisabeth betalar för henne, så att hon nu vistas i en privat anstalt för svagsinta. Hon åtnjuter der all möjlig omvårånad.4 tMedgi!vas måste alt detta Birgersborg varit en plats, der allt utom lyeka och frid uppblomstirat, fade Mathilda, och besyn