sin snikenhet det måtte jag säga, Menade tant Catharina. cMen om hon felat her hon också blifvit straffad, inföll Mathilda, aå man betänker det förfärliga sl. g som drabbade henne, då hon fick underrättelsen om att fartyget, med hvilket: Allon gjorde resan till Amerika, förlist och aft erdast några få men af besättningen Jyckades rädda sig; då deremot kaptenen och alla passagerarne omkommo, Vieserligen4, återtog tant Caiharina och snvsade, Srer d.t ett hårdt slag; nea ton bade varit en så dålig mor och gjort pojken till hvad hin bef, att bon icke kunde vänta annat än att få lida derför.4 Det medger jag; men just medvetender att Beata genom sina skadliga råd förstört hans lif, måste göra smärtan och sorgen så mycket bittrare. Den, som förbryter sig emot Gud, samvetet och sin nästa, kan ej vänta sig annat än sorg och elände; Väl vore det om Beata af allt detta blifvit förd till ånger och bätt ring.5 Vi skola boppas det4, suckade Mathilda, och tillade derefter: En besynnerlig ödets skickelse var det att Grönlund skulle omkomma på samma gång sow Al on.4 Ser du icke deruti den eviga rättvisans gång? frågade tant Catbarina. tHuru mycket ondt skulle icke den skenhelige karlen ha åstadkommit om han der borta i Amerika fått börja samma skändliga spel ban bedref här.4 Det är sennt. Något jag likvälicke känner är hvem det ver som tog reda på alla hans skälmstycken medan han var prest här i församlingen.4 Det var väl egentligen jag, svarade tent Catharina, som letada ut huru presten, eig