Aftonbladet – 2 juli 1863, sida 3

TEATER OCH MUSIK. Kongl. teatera stängde i slutet af förflutna veckan sina portar efter den nu tilländagångna i musikaliskt afseende så ovanligtinnehållsoch omvexlingsrika säsongen, och de sista toner, som återljödo inom dess murar, voro den venetianska karnavalens ifrån Wieniawskis violin, samt de i evig ungdom blomstrande melodierva ur Mozarts Figaros bröllopt, hvilken opera gafs efter komedien SPorträttet? såsom picce de råsistance på den förtjenstfulla skådespelerskan fru Bocks afskedsrecett. Fru Bock hade, som redan förut blifvit nämndt,i den ofvannämnda komedien stt fögna sig åt publikens särdeles Iifligt uttryckfa erkänsla, men hon uppträdde icke denza afton såsom Mareellina, hvilket, till följd af rollens lyriska fordringar, ej heller varit fallet vid operans representationer under de sednare åren. Man hade dock en erinzaa om huru väl hon i dramatiskt afseende fyllt denna roll, ej mindre än så många andra, hvaribland, a de puder den sednare tiden förekommande, må nämnas zigenerskan Wiardae i SPreciosat och den gamla bondqvinnans i Tryggevelde härad uti Heibergs och Kuhlaus ypperliga lyriska skådespel CElfjungfrun?, i hvilka roller fru Bock, jemte några andra af gamla stamment, i icke ringa mån bidrog att åt det beia gifsa den kgrakteristiska prägel och den gammeldags anda, hvarförnten stycken sådana som dessa ieke blott blifva i seknad ar sn vederbörliga relief, uten till och med löpa fara av förlora hela der betydelse, som deras upphofsmän oc:med afsett. Hvad ut: förandet denna afton af r:garos bröllop? beträffar, så tycktes samtliga medserkande, hvilka alla innehade sina förra roller, säsom vanligt plägar förspörjas i denna opera, ganska lifvade af att på bästa sält fylla sina uppgilfter. Henri Wicniawskis tredje och sista uppträdande beredde ähörarne samma utvalda konstojuining och honom sjelf samma fullständiga triumf, som blifvit honom till dei SAS Mkt SET ATA