Aftonbladet – 1 juli 1863, sida 2

STOCKHOLM den 1 Juli. Dagens stora nyhet är den, som blifvit hitförd med dagens fioska post, nemligen den officiella kallelsen till finsk landtdag, hvilken läses i Finlands Allmänna Tidning för den 25 Juni. Den är af följande lydelse: Hans Kejserliga Majestäts nådiga påbud om en allmär landtdag med Finlands ständer i Hel singfors den 15 (3) September 1863. Gifvet i Tsarskoje-Selo den 18 (6) Juni 1863. Vi ALEXANDER den Andre, med Guds nåde, kejsare och sjelfherrskare öfver hela Ryssland, czar af Polen samt storfurste till Finland, c. c. c. Tillbjude eder, oss älskelige, våre trogne undersåtare, landtständerna i Storfurstendömet Finland, grefvar, friherrar, ridderskap och adel, erkebiskop, biskopar, presterskap, städernes borgerskap och menige allmoge, vår synnerliga ynnest, nådiga bevågenhet och gunstiga vilja, med Gud allsmäktig. Hos oss har i nådigt öfvervägande kommit, huruledes en mängd ärender, hvilka äro af vigt för och inflytande på utvecklingen af storfurstendömet Finlands framtida välgång, påkalla handläggning och medverkan af landets ständer, så framt dessa ärender skola erhålla den lösning, som vi till landets bästa åsyftat. Öfvertygade att storfurstendömets ständer vilja, uti sina rådslag rörande dessa för fosterlandet maktpåliggande angelägenheter, gå våra välmenta afsigter med förtroende till mötes och egna de förekommande ärenderna den lugna och mogna pröfning, som deras behandling påkallar och allmänt väl kräfver, bjude och befalle vi, att en allmän landtdag skall öppnas i Helsingfors? stad den 15 (3) Sept. innevarande år. Till följd häraf ega storfurstendömet Finlands samtliga ständer att berörde dag i nämnde stad sig infinna, nembgen: ridderskapet och adeln, under iakttagande af hvad riddarhusordningen af den 6 Juni 1626 och tilläggningarne dertill af den 3 November 1778 i sagde afseende stadga: af presteståndet erkebiskopen i Åbo samt biskoparne i Borgå och Kuopio stift, jemte en prestman för hvarje prosteri: af borgareståndet tögst tvenne fullmäktige för hvarje stapeleller större uppstad och för de mindre allenast en: samt af bondeståndet en landtdagsman från hvarje domsaga, — allt på sätt de angående ombut till landtdag gällande författningar härom närmare föreskrifva; börande de utsedda ombuden alla vara med behöriga fullmakter försedda, så att handläggningen af de ärender, hvilka vi i nåder finne godt att till landtdagens behandling öfverlemna, må kunna utan uppehåll vidtaga. Hvilket I, alle i gemen och hvar i sin stad, hafven eder hörsamligen att efterrätta; och vi förblifve eder samtlige med all kejserlig ynnest välbevågne; befallande eder Gud allsmäktig, syn nerlgen nådeligen. Tsarskoje-Selo den 18 (6) Juni 1863. ALEXANDER. Minister-statssekreterare, grefve Armfelt. Efter hvad man finner är denna landtdagskallelse med några smärre afvikelser hållen i samma ordalag som de svenska riksdagskallelserna under Gustaf III:s och Gustaf IV Adolfs tid. Vi kunna ej annat än af uppriktigt hjerta Ilyckönska den konstitutionella frihetens vänner i Finland till den framgång de sålunda rönt. Det var icke mången som, då professor Schaumann för några år sedan först offentligen bragte landtdagsfrågan för all. var å bane och då censuren ännu vägrade att låta detta ämne behandlas af pressen, vågade tro, att förhoppningarne i detta hänseende så snart skulle bli realiserade. Det må emellertid vara oss tilllåtet att hysa den tanken, att denna landtdagskallelse ännu kanske rätt länge skulle låtit vänta på sig, om icke det polska fri hetskriget utbrutit samt den deraf föranledda diplomatiska interventionen af främmande makter kommit att ega rum och att sålunda Finlands innebyggare stå i en ännu större förbindelse hos polackarne för de dyrbara offer de bringa frihetens sak, än Europas öfriga frisinnade nationer. 1 denna landtdagskallelse ligger sålunda visst ingen an! ledning för fianarne att underteckna sådana adresser som de förut vägrat, eller på något annat sätt uttrycka någon solidaritet med Ryssland i dess uppträdande mot Polen eller den civiliserade vestern. Med insigt och erfarenhet derom, huru vådliga förtjusningsfebrar äro för fullföljandet och genomförandet af reformer, kunna vi ej annat än hjertligt önska att finnarne, huru glada de än må vara öfver den ögonbliekliga framgång de vunnit, må i sina politiska och andra manifestationer låta sans och nyktert förstånd råda och att de något spara på jublet, tills det visar sig, om meningen med denna landtdag är att undanstöka några speciella lagfrågor och materiella reformer, för att göra en landidag öfverflödig på ännu ett halft århundrade, eller om det lyckas ständerna att genom ett allvarligt och värdigt uppträdande i någon mån trycka den konstitutionella prägeln på statsskicket, erhålla garantier för landtdagarnes återkommande på bestämda tider, möjligheten af ett initiativ äfven för landtdagen och mo: tionsrätt för dess särskilda representanter, en verklig skattebevillningsrätt, betryggad genom en af representationen utöfvad finanskontroll, samt slutligen den rätt, utan hvilken de representativa formerna komma att sakna lefvande verklighet, tryckfriheten. I Åbo har underrättelsen om landtdagens inkallande blifvit firad medelst ett större festligt samqväm. I Helsingfors synes man, att döma efter Helsingfors Tidningar, taga saken mycket lugnt. Helsingfors Dagblad innehåller emellertid en artikel af töljande innehåll: Genom denna regeringshandling öppnas FERM bök kn re SEN a TERS eb SAS sa tillfolla dem; men de skola aldrig kunna upptäcka hvar bevisen på att förmögenhe