Aftonbladet – 30 juni 1863, sida 3

Rätltegångsoch Polissaker. En smedsmästare vid namn Sjögren, bo ende i huset n:r 1 vid David bagares gata, hal blifvit instämd till poliskammaren derföre att han skulle illa handterat och slagit en i han: kondition varande lärling vid namn Lidström. Då målet förevar, oppgaf Lidström, att han sent på aftonen den dag våldet begicks skuile ståt! 1 huspor:en, der mästaren efter någon ordvex ling tilldelat honom en örfil, hvarefter han med en skrufnycrel eller annat vapen slagit Lidström i hufvudet så att han under ett starkt blodflöde sanslös neddignade. Sjögren medgaf att han gifvit Lidström en örfil derföre att han sett Lidström inneha en dyrk, med hvilken han sökte öppna dörren till arbetarnes rum, men förnekade helt och hållet att vidare ha slagit honom. Målet uppsköts för bevisning. — En qvinnsperson vid namn Blomdahl var i dag kallnd till poliskammaren, angifven att idka utskänkning af öl och försäljning af cigarrer utan att dertill ega rättighet. Vid målets äropande uppträdde hennes husbonde, en snicäremästare vid namn Gräff, som förevisade några papper, genom hyilka han styrkte att hans hustru innehade en dylik rättighet samt att pigan Blomdahl, som var i makarne Greffes tjenst. å deras vägnar endast. förestod butiken Poliskonstapeln föckert sade sig likväl kunna bevisa motsatsen. hvarföre målet uppsköts, och förelades hr:Gröff att annan dag inställa sig, för att förete intyg att rättigheterna, som voro utfärdade år 1856, ännu voro gällande, Vi anföra detta såsom ett ytterligare bidrag till de bönhasjagter, som ännu cga rum på grund af den skråmässiga näringslagstiftningen. — En kakelugnsmakeriarbetare vid namn Pettersson, hade till dag låtit inkalla sin mästare, kakelugnsmakaren Hammarström, till poliskammaren med yrsande att utfå sina betyg. På fråga af polismästaren om han hade kontrakt med mästaren, nekade Pettersson dertill, men mästaren företedde cå ett emellan honem och Pettersson upprättadt dylikt på 3år, hvarunder, eniigt hr Hammarströms uppgift, Pettersson egenhändigt tecknat sitt namn. Pettersson nekade emellertid till namnteckningen, och som bir H. sade sig icke med vittnen kunna styrka att konvaktet blifvit af Pettersson undertecknadt samt dessutom önskade blifva honom qvitt, blef Pettersson skild från sin kondition. — En arbeiskarl J E. Söderling, som en tid bott tillsammans med sin fästeqvinna, M. C. Ericsson, i huset n:r 9 vid HoHländarvägen, har af-henne blifvit angifven, derföre att han häromdagen under upprörd sinnesstämning skulle hotat att döda henne samt afskjutit en pistol i ruinmet. Söderling förnekade angifvelsen, under påstående att han endast afskjutit ett par knallhattar. Han varnades för sitt ofog samt förelades att till Ericsson, som begärde att få lytta ifrån honom, genast utlemna hennes effekter. — En mureri-arbetåre vid namn Lindblom, ende i huset n:r 46 Tjärhofsgatan, roade sig iromaftonen att i rusigt tillstånd gå Myntgatan och Stora Nygatan fram, nedknuffande ifrån rottoaren de fotvängare som han mötte, Ett var poliskonstaplar, som åsågo detta ofog, grepo Lindblom för att afföra honom till vaktkontoret; nen derander betedde han sig högst vildsinnt, nuffade och starkade konstaplarne, hvilka, selan de å vaktkontoret inkommit, påsatte Lindlom handbojor, för att hindra honom att begå ya våldsamheter. Lindblom, inställd till förör, visade synbar ånger öfver sin förseelse, örklarande att han varit så öfverlastad att han j hade minsta medvetande af hvad som passeat. Polismästaren Ekströmer anmärkte, att sindblom gjort sig förtjent af ganska strängt traffy men då det mot konstaplarne utöfvade åldet icke medfört skada eller blodvite, försates Lindblom på fri fot med varning att taga ig till vara, och remitterades målet för vidare ehandling till rådhusrätten. — LA