Aftonbladet – 30 juni 1863, sida 3

(Insändt.) sÖstads landtbruksskola ett nytt namn på en gammal sak. Denna nya benämning hade möjligen eljest kunnat med tystnad förbigås, såsom mycket annat; men, då man just nu i sednaste tid, under hvarjehanda biafsigter, söker gifva åt sjelfva föremålet för denna benämning en skef karakter, är det nödvändigt att protestera deremot. Och detta så mycket mera, som det, under ofvanstående titel, uti n:o 139 af Aftonbladet för innevarande år lemnade meddelandet, rörande åtskilliga af framlidne direktör Nicolas Sahlgrens stiftelser, bestämdt förklarar Östads barnhus rara en läroanstalt med delta namn, Artikelförfattaren förmodar dock, att deras antal torde vara ganska ringa som känna? att den finnest, Vi vilja icke fästa o-8 vid några få smärre misstag i artikeln, helst vi framdeles på sin tid torde komma att utförligare yttra oss öfver åtskilliga meddelanden och åtgärder, som härmed stå 1 sammanhang. Men, då ett namn bör återgifva och liksom vara en skylt på en saks väsende och karakter, är det af vigt att icke hvilken benämning somhelst får gälla såsom den rätta och sanna. Man anser sig derföre pligtig förklara, att den af Ni colas Sahlgren vid säteriet Östad stiftade inrättning, hvarken enligt stiftarens tydliga och oförtydbara testamente, ej heller af honom, eller nåfon af de, iöfverensstämmelse med hans testamente ormligen tillsatta, honom efterträdande föreståndarena för inrättningen någonsin blifvit kallad landtbruksskola; ej heller har någon, som tillhört det Sringa antal, som haft någon kännedom om denna inrättning, någonsin känt till denna nya benämning. Vi måste således åt inrättnidgen reklamera dess af ålder burna, och enligt jess karakter och väsende sanna och rätta berämning: Östeds Barnhus. Denna inrättning har verkligen en egendomlig karakter, i öfverens stämmelse med artikelförfattarens framställning: men härigenom blir den ingalunda någon landtbruksskola, utan bibehåller karakteren af barnhus, (så har den också ganska riktigt inuti artikeln blifvit kallad); der de små emottagna barnen böra uppfostras företrädesvis till jordbrulssrbetaret, Detta kunde påtagligen ådagaläggas ch bevisas enligt testamentet; men, då etta cke för närvarande är vår uppgifo vilja vi inkränka detta meddelande till blott ofvanup sifna protest emot en oriktig benämning. en förblifver ett barnhus, icke någon landtruksskola, så vida man vill respektera testanentet, och icke göra våld på den i enli et dermed, under 90 år, utbildade inrättninen. Huru underlig vår tid är, måse den väl nedgifva, att de, som icke blott ifrån ungdomen int till en sak, utan äfven såsom äldre särskildt ntresserat sig för, och haft sig uppdragen vårjen om densamma, böra tillerkännas något mera itsord, än dem, efom derom ingenting känt eller etat.; Innan vi sluta, bör dock anmftrkas, att det cke var en tunna guld, som Sahlgren insatte i anken, utan 100 d:o d:o, hvilka redan länge kulle hafva varit 66,666., rdr rgld, eller nu rmt. tt detta af Rikets Ständers bank icke erkännes ör mera, än n tunna guld; är en särskild omtländighet, som icke kan förminska gåfvans privitiva värde. Detta är dock icke det enda be is på svenska statens besynnerliga och föga uppwuntrande sätt att ådagalägga ew billigt erkänande af den enskildes uppoffringar för det allränna. Den af artikelförfattaren åt grefve E. Sparres krifvelse gifna hyfsningen och moderationen må ir härvarande, ntan vidare anmärkning, gälla vad den kan gälla. —8 —r mr RRERREEERRLNRDE. RA