Aftonbladet – 27 juni 1863, sida 3

Till frågan om Farmaceutiska Institutet. Die Quelle aller Wissenschaft ist die Erfahrung Liebig. Der altgemeine Charakter der fröheren Naturforschung kann besonders in der Betrachtung gesucht erden, der jetzige ist vorzugsweiso in dem Experimente aus: gesprochen. Marchand. Då man skrider till bedömandet af frågan om behofvet af en speciel underyvisningsanstalt för farmaceuter, vill det synas i främsta rummet vara aft nöden att nogsamt gifva akt på att handeln med apoteksprivilegier och farmaceuternas (rationella) undervisning äro tvenne helt och hället skilda. saker. Den farmaceutissa undervisningen i vårt land, under en lång följd af år mer än stylfmoderligt behandlad, har under en sednare period likväl hugnats med någott deltagande från statens sida. Arten af detta deltagande tillskrifva vi förblandningen af de båda ofvan påpekade så divergerande momenterna. Genom dagtinandet med det enskilda intresset har dessutom denna fråga allt från början råkat intaga en falsk position. Om nemligen handeln med. apoteksprivi.egier är förderflig, så är detta för den fördomsfrie och opartiske betraktaren en sak för sig, och man inser då lät! att frågan om farmaceutiska undervisningen (apotekarebildningen) icke med privilegiihandeln har någonting gemensamt. Det låter sig derföre ganska väl förena, att i laga ordning med all kratit arbeta på afskaffandet af bandeln med apoteksprivilegier, och att på samma gång lifligt bemöda sig att höja och tidsenligt ordna undervisningen för blifvande apotekare. Att deremot till men för ett yngre slägte (som omöjligen till det öfverklagade onda, än mindre till dettas utveckling, kunnat gifva rimlig anledning) inknappa på den dyrbaraste af alla förmåner, den att få tillgodonjuta frukterna af sin tids stigande upplysning, strider snörrät! lika mycket mot vår tids anda som statens eget välförstådda intresse. Vid bedömandet af den föreliggande frågan, får man dessutom icke lemna ur räkningen, att det gifves ett stort antal privilegier, som årligen synes ökas, de s. k. personella, hvilka erhållas, icke förmedelst penningens makt, utan på grund af den rätta mättstocken för individens befordran, på grund af kunskaper, erfarenhet och nit. Att farmacien i vårt land, trots all ringaktning, trots menliga förhållanden i öfrigt, ändock ej stannat å en i vetenskapligt hänseende jemförelsevis Bg ståndpunkt, derföre hafva vi hufvudsakligen att tacka sådana lärarekrafter som en Carl Gustaf Mosanders, en Pehr Fredrik Wahlbergs. Men om vi nu som sig bör betrakta frågan om den farmaceutiska undervisningen alldeles ör sig och utan sammanhang med den om de säljbara apoteksprivilegiernas afskaffande, så torde likväl, då vidare spörjsmål uppstår om hvad som fordras och bör göras för ett tidsenligt och behofvet motsvarande ordnande at det farmaceutiska undervisningsväsendet, endast få bland den stora allmänheten vara i tillfälle att rätt bedöma detia, alldenstund här framställa sig så många egendomliga förhållanden, hvilka af mängden äro föga eller alldeles icke uppmörksammade och kända. Apotekareyrket, denna i sig sjelf säregna föring af vetenskaplighet, köpmannaskap och