Aftonbladet – 26 juni 1863, sida 3

Herr Redakteur! Idet jeg beder Dem udstreekke den Gjeesfribed, De har viist mig i Deres rede Blad, ogsaa til de efterfölgende Linier, tör jeg tillige anmode Dem om at lade Dem 8ee Dagens Lys uden nogen Indleduing og Kommentar. Kun paa denne Maade vil Sol og Vind veere skihet lige mellem min terede Modstonder og mig. Anledningen til min Artikel i ?Aftonbladet? for den 15de Juni var, som De og Deres Leesere ville erindre, at Orvar Odd i en saekaldet Kurir från Köpenhamn? havde bl. A. fortalt fölgende Historie; Vid ett af de nyssnämnda enskilda gästabuden blef prins Czartoiyski dessutom mindre behagligt öfverraskad, då vid taffeln plötsligen tilldrog sig, att excellensen Orla Lehmann begärde ordet för att på franska språket afgifva några Skommentarier till vissa uttryck i depeschen till Petersburg, dem han fruktade skulle blifva miss förstådda. Det är troligt att h. exc. för dagen var mindre väl disponerad, i thy att detta försök till Snärmare förklaring i det heta utföll så, alt prinsen-hedersgästen ett ögonblick höll på att tvärt skjuta stolen från bordet och skylla på tandvärk; det intryck, som Lehmanns tat gjorde på alla utan undantag, var sådant, att man fackade sjn Gud att endast deserten var qvar, och att man tackade dubbelt, när man, efter en tyst och tvungen kaffeoch cigarrtimma, ändtligen kunde slippa bort från alltsammans, eniogen og Hensigten med denne Historie kunde ikke miskjendes, ister da et umiddeibart derefter tölgende Brev fra Politikeren 5. B. sögte bygge videre paa den ugunstige Dom over den danske Regering, seerlig Minister Lehmann, som Kureren Orvar Odd havde streebt at fremkalde ved gin Anekdote. Da j g nu som Gjest ved hiint enskilda gästabud? var bekjendt med det virkelige Sammenhseng, fandt jeg det at vere min Pligt at protestere, ikke imod at 0. O. fortalte, hvad der var passeret i et privat Kreds, men imod, at han fortalte Beoivenheden paa en aldeles forvansket Maade. og gav den en heelt anden Karakteer, end den virkelig havde. Selv om jeg ikke nerede saa stor Höiagtelse og Hengivenhed for Orla Lehmann, som jeg gjerne vedkjender mig at föle ligepverfer detne af Danmarks Frihed og nationale Liv saa overordenlig rijente Mand, og som jeg ikke fornegter, ordi han nu er Excellence -og Minister. saa vilde jeg dog have anseet dettor utilbörligt et tie ligeoverfor en saa grov og saa ten. lentieas Forvanskniog af Sundheden. Jeg