Aftonbladet – 26 juni 1863, sida 2

hvarandra kämpat manliga för ör orden! ten genom att försvara sina för graden skrifna afhandlingar. Vi lefva i mikrosko pernas tid, och man kan också kalla dem ! mikroskopiska afhandlingar, huru förträlfliga de än voro; den ena handlade nemligen med all fullständighet och grundlighet om de nyaste undersökningarne rörande tvestjertarnes (forficula) fortplan:ningsorganer. Den lärde doktorn har användt många dyrbara år af sitt lif på denna — jag medger det — mycket vigtiga fråga. I förra veckan höllos konkurrensföreläsningar mel lan tre medtäflare om den genom professor N. M. Petersens död lediga docenturen i danska språket vid universitetet, Konkurrenterna voro: en mycket ansedi filolog hr Lyngby, som blott några dagar förut erhöll doktorsgraden, hr Sven Grundtvig, isynnerhet bekant såsom samlare och utgifvare af danska kämpavieor, samt en lärd och kunskapsrik skolman öfverläraren Lund. Konkurrenterna ha satt den komite, som skall afgifva sitt utlåtande, i förlägenhet; men man lär dock ha närmast förenat siz om Lyngby och Grundtvig och af dessa med de flesta rösterna om den förstoämnde, hvilken således troligen blir den lycklige. I höst förestår sannolikt en konkurrens om docenturen i pationalekonomi och statsvetenskap; när denna befattning förra gången var ledig, stod konkurrensen öppen för vän från alla de tre nordiska rikena; det r att hoppas, att det skall bli på samma sätt denna gång. Samtalsämnet i dessa dagar är det beklagliga sätt, hvarpå redaktören af det antiministeriella bladet Danmark juris kandidaten Krabbe afgjort en polemik med redaktören af Berlingske Tidende hr Buch heister. 1 anledning af en temligen likgiltig sak begagnade hr Buchheister — eller, rättare sagdt, en medarbetare i hans blad — tillfället att anmärka, att det fanns per soner med en så opålitlig och dålig karakter, att man måste anse såsom en heder att bli nedsvärtad af dem, samt gick omedelbart derpå öfver till tillbakavisandet af ett antall mot Berlincske Tidende i tidniugen Danmark. Hr Krabbe, som är en hederlig och hetlefrad ung man samt tillika mycket mån om sin ära, begaf sig upp till hr Buchheister för att fordra afbön och en uorskuldande förklaring, och när B. vägrade att gifva honom denna genast och muntligen, öfverväldigades hr Krabbe af sin häftighet och slog hr Buchheister i ansigtet. Huru mycket man än må sympatisera med hr Krabbes harm öfver förunärmelsen, ken man icke annat än ogilla denna råhet, hvartill hans häftighet förledde honom, och isyn nerhet måste bela pressen beklaga, att en sådan skandal timat på dess område. Jag för min del beklagar för öfrigt också, att hr B. icke tog revanche på stället och genast gaf qvitto på riktigt inhändigande, innan han körde sin motståndare på dörren; ty i sådant fall skulle qvittot och tillkännagifvandet i Berlingske Tidende ha varit öfverflödiga och en sak, som — ehuru rå den än är — likväl blott är ett hetsigt ögonblicks frukt, hållits qvar inom sina privata gränser. Nu skall det bli rättegång mellan de båda parterna, så framt det ej lyckas sansade män att uppgöra saken med en ursäkt och betydliga böter till ett eller annat välzörande ändamål. Vi behöfva för ögon blicket icke flera skandal!lmål inför rätta; der äro minst fyra före, hvilka hela verlden känner. Det ena är ett skuldfordringsmål, som en fotograf anhängiggjort mot den grekiska deputationens medlemmar, hvilka han beskyller att ha dels köpt, dels beställt fotografier — grupper och visitkort — till ett belopp af 5—600 riksbanksdaler, hvaremot dessa dels neka att ha gjort beställningarne, dels finna de tordrade priserna för mycket oförskämda. Ena sak sådan som denna, till grund för hvilken naturligtvis ligger å ena sidan missförstånd och å den andra obilliga anspråk, borde naturligtvis ha blifvit bilagd på enskild väg, men man har icke försökt någon uppgörelse i godo, utan funnit en viss herostratisk glädje i att bryta mot gästfriheten och instämma de förvånade sändebuden till domstol. De tre öfriga rättegångsmålen äro alla riktade mot en af våra driftigaste aflärsmän, vexelmäklaren Gedalio. Han har ännu icke erhållit någon titel eller orden — men ryktet har haft att förmäla, att kan haft godt öga till någonting dylikt. Mannen förnekar detta bestämdt, och man bör tro honom på hans ord. Men samme man har på olika tider och stätlen insinuerat, att H. M. Konungens kabinettssekreterare hr Trap handlade med titlar och ordnar för penningar; hau har beskyllt ho nom att ha för penningar förskaffat ett kommersråd Heymann hans titel och hans vasariddarekors samt att genom en bekant litteratör, hr Israel Levin, ha tillbjudit hr Geda!io en titel, mot det att denne gaf houxom godt pris på obligationer. Dessa beskyllningar ha ådragit hr Gedalio hederssaker från her Trap, Levin och Heymann. Man är öfvertygad om, att hr Gedalio blott har en sjuklig fantasi att tacka för de rykten, kan utspridt, och att ej något spår till sanning ligger till grund för dem, men — volat irrevocabile verbum, skandalen är väckt genom beskyllningarne, och allmänheten motser med spänd väntan saken3 utgång. För öfrigt gå vi på Tivoli, på Alhambra och se på kraftkonstiga starka araber, i Fredriksberghave eller åka när vi ha god råd och tid till Charlottenlund eller Dyrehaven. Gör icke verlden för tung för dig, minns att du blott en gång är ung, säga vi, ty köpenhamnarne äro alla unga, och i sommar blir det ändå ingenting af med exekutionen och