Aftonbladet – 25 juni 1863, sida 2

Ett par år derefter dog gubben. På sin dödsbädd gaf ban Esther friheten, emot vilkor att hon skulle resa och söka upp hans son, som vistades i Frankrike, och i dennes händer öfverlemna ett försegladt paket, som innehöll en icke så obetydlig summa penningar, dem Teverino under åratal samman sparat för sin ålderdom. Esther var ändtligen fri. Hon hade af den döde fått tillräckligt med respenningar och begaf sig genast åstad på färden, full at tacksamhet emot Gud för sin frihet och förhoppningar att nu återfå sin dotter. I Paris fann hon Juana och Amy. Esther öfverlemnade ganska samvetsgrant i Fransisco Teverinos händer det anförtrodda paketet, hvilket denne emottog utan att gifva henne, som fört det till honom, något för sin möda. Kort efter sin ankomst till Paris föll Esther och bröt sig så illa att fara var för litvet. Det ver under denna sin sjukdom hon anförtrodde Juana sin lefnadshistoria och bad henne att, ifall Esther skulle dö, taga bretven och kortet som den arma imodren under alla sina sorgliga öden förvarat, och söka få reda på hvar Bengt Falkenstern fanns och ålägga honom taga reda på deras dotters öde och sörja för hennes framtid. Juana åhörde berättelsen med spändt intresse. Hon tänkte dervid huru annorlunda hennes öde skulle se ut om hon egde en förmögenhet sådan som den Falkensternska. Hon bad Esther genast öfverlåta brefven åt henne ; men Esther svarade att så länge hon andades ville bon betålla dem i sin ego. Esther tillfrisknade ehuru det gick lärgsamt. Hon vårdades under sin sjukdom at Amy med den största ömhet. Juana återkom ofta itankarne till Esthers berättelse och den reflektionen, att om hon verkligen varit Esthers dotter, såsom man efter Nannys död ansett henne vara, skulle