Aftonbladet – 25 juni 1863, sida 2

STOCKHOLM iden 25 Juni En vecka har nu förflutit sedan de tre makternas mwnoter aigingo till Petersburg. Denna så länge omordade åtgärd vidtogs nemligen torsdagen den 18 dennes. Hvilket svar Ryssland bäruppå kommer att afzilva är naturligtvis svårt att på förhand bestöm ma; men om man får sätta tro till en wienerkorrespondents uppgifter i Independantce Belge, så skulle ryska kabinettet redan på det mest afgjorda sätt ha förklarat sig emot hvarje tanke på ett vapenstillestånd sarut återställandet af 1815 års konstitution. Lika litet skulle berörde kabinett vilja höra talas om en kongresz, utan på sin höjd om gemensammna öfverläggningar, att hållas — i Petersburg. Att man i sistnämnde hufvudstad emellertid anser kriget oundvikligt, skönjes tydligen af den ton, som råder i de ryska bladen och korrespondenserna, 1 England åter hör man ena dagen utrikesministern i öfverhuset afgifva en förklaring, hktydig med en avis till ryska regeringen, att om denna icke skulle följa engelska kabinettets enträgna råd, så hade den ändock ingenting att frukta ifråa nämnde kabinetts sida — andra dagen samma tamisters organ inom pressen, Daily News, yttra att man måste intaga en Mera fast ställning, ovh ätt parlamentet borde hos drottningen anhålla, att hon täcktes förklara, ätt Eogland ej längre erkänner Rysslattis kejsare såsom Polens suverän. Till alldeles samma resultat kommer Pelmerstons organ Morning Pos! med anledning af Murawiews i bLithauen förötvade grymheter, hvilka ock nu gått ända derhän, att han hotat döda en mängd qvinnor, såframt ej deras i insurgentbären varande män öfverlemnade sig åt de ryska myndigheterna; en raflinerad tortyr, hvarmed sjelfva den spanska inqvisitionens fordna dåd knappt uthärda jeinförelsen. Hvad sjelfva Polen angår, betraktar man der endast med ena slags medömkan de tre makternas fredsmäklingsprogram. Striden fortsättes med den största kraft och ihärdighet, och huru fationalregeringen emot vyssarmes Våldsbragder vet att sätta den dierfvaste beslutsamhet, visas bäst af ett från nämnde regering nyligen utgånget cirkulär af föliande innehåll : Nationalregeringens uppgiit är icke blott att utveckla alla de medel, som kunna för stärka uppresningen, utan ock att samtidigt härmed försvaga fienden genom att undandraga denne medlen till krigets förande. Landets fonder böra endast användas till landets bästa och till dess befrielse. På dessa grunder ha tjerstemännen i finanskommissionen Stanislaus Janowsk och Stanislaus Hebda, på vationalregeringens befallning, till nationalregeringskassorna från hufvudkassan aflevererat en summa af 24,012,992 polska gulden 20 groschen. Nationalregeringen förklarar, på samma gång hon meddeler dette till allmänhetens kännedom, att tjenstemännen Janowski och Hebda gjort sig val förtjenta om fäderneslandet och attregeriagen anförtrott dem en särskild beskickning till utlandet. Inom den Franska pressen har ett af de halfofficiella bladen, Patrie, dagen efter noternas afsändande i en artikel med öfrerskrift Europa måste interveneras ådagalaggt ändamälslösheten af de diplomatiska demonstrationerna: Vi meddela ur berörde artikel följande: SMan har redigerat noter, utbytt protokoller 0. s. v. Nå väl! Hafva dessa diplomatiens bemödanden ledt till något resultat? Nej. Skola de leda till ett sådant längre fram? Lika litet. Ingen gör sig heller några illusioner i detta hänseende. Diplomatien är nödvändig då fråga är om att förbereda eller afsluta händelserna, eller att efter ett fredslut bestämma vilkoren. Men kommer det an på att göra sia vilja gällande då är diplomatien vanmäktig, såframt den ej har bakom sig stödet af bajonetternas argumenter. Hvar och en af dessa regeringar har dessutom sina särskilda åsigter och intressen. Engelska kabinettet har i strid med opinionen inom landet förklarat genom grefve Russelis mun att det skulle vidtaga alla lämpliga åtgärder för att söka göra en ända på striden, men att det icke kunde på annat sätt intervenera, då Englands intresse ej stode på spel. Hvad Österrike angår, så är det tyvärr en af de makter, som verkställde Polens delning, och befinner sig derigenom försatt i en kinkig ställning. Men om det ville begripa å ena sidan sitt eget intresse, å den andra de faror tör hvilka monarkien är utsatt; om det sålunda öppet förenade sig med Frarkrike, med vesterns öfriga folk, med den trofasta svenska nationen, med det ädla Italien, denna Polens frigjorda syster; så skulle det innan kort se sin makt befästad. Händelserna skulle in nan kort kunna erbjuda Österrike en ersättning för det frivilliga offret af Galicien. Sålunda har diplomatien, vi upprepa det, icke ännu ledt till något resultat, och kan ej komma att leda till något. Det tjenar derföre numera till ingenting att från ena eller andra sidan framställa propositioner, hvilka man på förhand vet komma att förkastas, atan man måste utan dröjsmål gripa verket an. Detta är en nödvändighet som hela MONA ESTONIA SES od ART AR ERNER ———————— ——-— -nn72 . —!77!! )— nr irrvme——e——A-A 22z —-—-—-—-nFHm —m —— ——— — .rr — — LAND SNRA Ett par år derefter dog gubben. På sin