Aftonbladet – 23 juni 1863, sida 2

stern aflidit, hade Bevgt aldrig varit förr än då han i sällskap med Gunnar kom att mottaga faderns sista suck. Gunnar åter hade ofta besökt den och betraktades af hela befolkningen derstädes såsom deras herres son, emedan han alltifrån barndomen nämde farbrodern, såsom fader. Jones hade visserligen blifvit skickad efter läkaren, men Gunnar var då denne aplände inne hos Bengt, så att Jones icke hade sig bekant, hvilken sf kusinerna som insjuknat och aflidit. Efter några ögonblicks öfverläggning skref Gunnar några ord till James, sökande efterhärma Bengis stil så mycket som möjigt ver, och bad honom at enligt den atlidne faderns ordres skyndsamligen sälja plantaget med alla der befintliga slafvar, Jones inberäknad. Bengt begrafdes under namn af Gunnar och den verklige Gunnar antog namnet Bengt, samt tillträdde, såsom den rike Falkensterns son, hela dennes förmögenhet. Han gof mig vid detta tillfälle min frihet samt rättighet att lemna honom om jag det ville. Jag saknade dock ell lust derull, emedan hela min til!gifvenhet var fästad vid min herre. Året derpå gifte hen sig med Jone. Kort efter deras giftermål upptäckte Gunnar att Jone älskat en annan och med denna upp: täckt försvann ell hans inre frid och lycka. Min var äfven försvunnen, ty mitt bjertas ella känslor fästades vid min herres maka. Jag älskade henne. Etter sitt giftermål flyttade Bengt till Boston och forttor att bo der till dess förmöoenheten blifvit resliserad och penningarne jfverflyttade till England. Gunnar hade redan från det ögonblick då hen antog den dödes rol beslutat att lemna Amerika, der han alitid fruktade upptäckten af att ban icke var den rätta Bengt Felken:stern. Bedan affärerna blifvit orcnade bagaf han sig också genast till Eugland och efter ett års vistelss Ueretfider til Sverge.