Aftonbladet – 22 juni 1863, sida 3

J het bör tillskrifvas en af ibstitutets utmärktaste Jlärare hr Hjalmar Ling, åt hvi!ken i år högsta ledningen af den pedagogiska gymnastiken blifl vit öfverlemnad. Emeltertid är tinnu derstädes ett och annat att önska, då oaktadt mycken möda joch ansträngning det gamla ofoget ännu icke T kunnat till fullo utrotas. Men för att återkomma till uppvisningen på Carlberg och för att gifva rättvisa åt gvmnastikläraren derstädes, vilja vi dock erkänna, att vi vid denna uppvisning 5fverhutvudtaget tunno kadetterna bättre, än föregående år, deras ställningar i allmänhet mera vårdade och deras utförande af rörelserna noggrannare såväl i föktningen som gymnastiken. Isynnerhet utfördes den fristående gymnastiken med mycken bestämdhet och säkerhet. Vi veta också att deras lärare gjort sig mycken möda att införa ett bättre ordnadt system. Att sådana bemödanden äro svåra och ovilkorligen måste misslyckas det första året, faller af sig sjelft. Innan några egentliga förbättringar derutinnan kunna genomgripande utföras, måste först den gamla uppsättningen af elever ha lemnat rum för en alld.les ny dylik. Hvad vi hafva nämnt i början af denna artikel, torde således icke i alltför sträng bemärkelse böra tilläggas den puvarande läraren, utan snarare den föregående, hvilken af hela Sverges gymnastiklärarekår gjort sig känd för sina gym nastiska upptäger. Denne sistnämnde tillkommer ock det stora felet, att nästan alldeles hafva förstört den Lingska fäktkonsten. Ocksä voro kadetterna i år lika oskickliga i fäktkonsten som föregående år, ty hvem vill boritaga sådana ovanor? Att fäktare utan besinning och eftertanka susa mot hvarandra, som yra tuppar, måste fram kalla både löje och förarge!se hos den som har någotsånär gjort sig reda tör hvad fäktning vill s ga. Den som ej lärt sig att noggrant eftertänka sin ställning såväl med kropp som vapen, åsidosättande en fäktareställning, som lemnar största möjlighet till en fri och otvungen respiration och till hvarje anfalls-och försvarsrörelses riktiga ntförande, utan sammanpressar sitt bröt. och 1 allmänhet för sin motståndare framhåller så stor anfallsyta som möjligt, den har i san ning fått förvrängda begrepp om fäktning. Hvad. berkkning ligger dessutom deruti, att såsom kadetterna, uttrötta och förspilla sina krafter genom ideligt löpande fram och tillbaka, allt under en sådan ställning med sina ben, att de i hvarje ögonblick riskera att ramla ikull. En dan fäktare skall, när han en gång inlåter sig i en verklig strid, finna sig ohemmastadd med sitt vapen, ja, tvekande och rädd, ty då först börjar han besinna till. hvad mein alla de fel äro honOm, som han under gina öflningar förbisett. Man fann också att de flesta stötar och hugg, som utfördes af-kadetterna, icke uti sig bättre inneslöto det vid anfall mödvändiga frrevaret än att de fäktande erhöllo sina blessyrer på samma gång. Slutligen hafva vi att nämna några ord om uppvisningen i appareljeymnastiken, särdeles slutpunkten deraf. Hvartill, måste vi då i första hand fråga, tjena denna orimliga mängd af mer eller mindre svåra och konstiga språng på hästen? Icke kan väl meningen vara att, al hela den Lingska gymnastikens mångsidighet, sprången på hästen skola vara de fördelaktigaste, de som mest bidraga till en harmonisk kroppsutveckling? Och meningen med gymna: st;k, åtminstone den L:ngska, kan väl ej vara någon annan, vilja vi tro... Men dessa språng äro så långt ifrån att vara nyttiga, att de snarare kunna sägas vara högst skadliga, ifall te icke utföras med största noggrannhet och dessutom högst sparsamt. När de, såsom på Carlberg är fallet, öfvas 3 gånger till sä mycket, som den öfriga appareljgymnastiken, måste de ovilkorligen motarbeta en harmonisk kroppsutveckling. Vi vilja här citera några ord af en ttmärkt gymnast och läkare, doktor Hartelius, rörande u pvisningen vid gymnastiska central institutet den 20 Maj 1862, hvilka yttranden hufvudsakligen framkailades af likartade öfverdrifter och ensidigheter som dem vi nu päpeka: Han yttrar bland annat följande: Både ifrån historiens data och inom närvärande tid inrymmes uppfattningen af gymnastik vanligen i begreppet kraftutveckling, och onekligen har man träffat sanningen med detta ord, såvida ingen ensidighet derunder insmyger sig. Nog äro smedens starka armar en kraftutveckling, men et par svaga ben öfverensstämmer Zilla dermed. Dansörens ben kunna vara kraftiga och välbildade. men figurera de mot ett par Ygvaga armar, så störes begreppet både om kraft, Shelsa och formskönhet. Gymnasten kan förundra oss med sina armtag i lino och stänger, med sina 4djerfva och :ätta språng, men med detta har han ej tillfylfest uttryckt beg: eppet kra;tutveckling. Akrobaten ex 4professo kan sätta oss i förvåning öfver sina prestationer, och dock kan man fråga, om de vittna. om någon terklig helsckraft i ordets sanna Stbetydelse.sf—— — — — — — — Man måste öfverallt hos menniskan skönja nå got andligt och intelligent, såvida hon skall närma sig typen af helsa, kraft och skönhet. Vore man van att se rena uttryck af form, stälining och rörelse, så skulle man säkert i gymnastiken uppskatta åtskilliga, till utseende obetydliga, värdefullare, ön det som har en ensidigt atletisk riktning. Man måste se på uttrycket, på formen. ställningen och gången, och ofta visar sig då hos den ensidiga gomnasten de meststörande uttryck häutinnan. En falsk riktning af det applikativa i gymnastiken kan lätt derigenom upp komma, att man fixerar vissa kraftyttringar så som ett önskvärdt mål. men förhiser eller misstager, sig om det till målet ledande rätta sättet, som är at söka i det individuella anlaget och ett gradvis utbildande af kraft och helsa.s— — Här egnas ingen särskild hänryckt acclamation åt de kraftiga armtag och vackra språng som utfördes, utan den anda, som börjat sprida ett renare lif i gymnastiken. Med dessa behjertansvärda ord vilja vi afsluta våra anmärkningar öfver uppvisningen i gymnastik på Carlberg. Några vetenskapliga undersökvingar kunna naturligtvis icke ien artikel som denna komma i. fråga; vi hafva endast med det härofvan sagda velat påpeka några allmänt gängse fel i gymnastiken, hvilka vi hop pas med tiden skola försvinna,. om mem igen gymnastiken kommer ihänderna på vetenskapligt bildade personer, som veta att sätta ett renare värde på densammå, än att använda den till skådespel för en okunnig allmänhet. Stockholm den 1 Maj 1863. Gymnastiklärare. een Rätlegångsoch Polissaker.