Aftonbladet – 22 juni 1863, sida 3

vill jag försöka att förlåta om det är mig möjligt.4 Hon räckte handen åt Esther, tilläggande: scOch du, du skail höra hennes bigt och intyga om den är sann. Måbända skall äfven du kunna förlåta henne, i Det sednare har jag redan gjort. Då Gud återgaf mig mitt barn var allt glömdt och förlåtets, svarade Esther. Stefan drog sig tillbaka för att helt obemärkt lemna rummet; men madame Teverino reste sig hastigt upp, sägande vänd åt honom: Stanna, ni har segrat; ty ni har beröfvat mig allt, till och med styrkån att försvara hvad jog eger. För ingen annan än er skulle det lyckats att återföra Gurh eller ställa för mig detta vittnesbörd (hon pekade på Esther) uppå att jag icke är Falkensterns dotter. Ni må derföre åböra den bekännelse min dotter fordrar af mig. Det lög något vildt och stolt i madame Teverinos blick och ätbörder. Amy lutade gin bleka panna emot karmen af hvilstolen; under: det hon sträckte handen emot Esther och drog denne ned bredvid sig på en liten soffa. Några minuters tystnad uppstod. Madame Teverino hade satt sig midtemot dottern. Hon stödde bufvudeti handen och betraktade en lång stund under tystnad ömsom Amy och Esther, med blickar af alldeles olika uttryck. Derefter började hon: Min mor hette Nanny uch var dotter af en negress och en mulatt, båda slafvar hos Bengt Falkensternp... ...s.sssisesmsmssssesense Vi förbigå madame Teverinos berättelse, emedan vi litet längre fram få en fullstän digare reda på den genom det samband, gom finnes emellan heones och Esthers lefvadstiden.