Aftonbladet – 22 juni 1863, sida 3

Sedan madame Teverino under flera timmar utstått en förfärlig kamp med sitt inre, der fruktan, förtviflan och raseri öfver att se sin rikedom hotad, upptyllt hennes bröst, beslöt hon att gå in till Amy. Had hon ville, visste hon icke; hon erfor blottiett oemotståndligt begär att se detta barn, för hvars skull hon velat blifva rik. Jag vill betrakta hennes kära drag, och sedan, sedan — fatta. mitt beslut, tänkte madame Teverino. Helire än att se henne fattig vill jag till det yttersta kämpa om detta guld. Med dessa tankar tog hon vägen in till dottern. Amy satt i en stor djup emma med ryggen vänd åt den dörr hvarifrån modren in. trädde. Framför Amy stod en gammal mulatiqvinna, hvars ansigte såg utsom om det blifvit härjadt af alla möjliga menskliga li. danden. Hennes blick hvilademild och sorgsen på Amy, under det hon på engelska och med darrande röst yttrade: Du har således icke glömt mig, du minnes ännu den som vårdat din barndom, som älskat dig och din mor, af hvilken sednare jag till Tön för min ömhet blef så grymt förorättad. Har hon. förorättat dig, utropade Amy och fattade om den gamlas händer. O, tala, säg hvad menar du?4 Amys ansigte bar spår sf den största ångest. sLugoa er, Amy, inföll Stefan, som stod ett stycke derifrån och nu trädde fram; säg mig i stället om ni vet; hvem denna qvinna är?? cOm jag vet det.? Amy tryckte under tårar den gamlas händer till sina läppar. Hon är min wors moder, så har man sagt mig. äfvensom att bon var död.? Nej, Amy, hon är icke er mors mor — hon är Esther Fofkenstern, ten rätte erfta.