Aftonbladet – 20 juni 1863, sida 3

aa, AA . OT AT Mm rr -Igre klasserna bör deremot ha en annan karaki Iter, gifva en åskådning öfver hela mensklighe I tens öden, och hvad som är dess vigtigaste mål. ) I lära lärjungarne att finna hora folkens öden st terst ledas af en högre makt. Emellertid har man af årsprogrammen vid läroverksexamina funnit att nämnde principer i afseende på den hi storiska undervisningen i de lägre klasserna. ej följdes. Man kunde dock ej neka, att ätven vissa fakta ur täderneslandets historia redan i deläg sta klasserna böra inskärpas. Hvad beträffade skolstadgans föreskritter om, att man i klasserna 1 2 borde läsa högt berättelser ur nordiska sagohistorien trodde han, att man ej borde in skränka sig till berättelser från den egentligen sagolika perioden, utan vända sig till alla de sagolika berättelser hvarpå t. ex. Gustaf Wasas, Gustaf Adolfs, Carl XII:s samt andra svenska regenter. historia äro så rika. I afseende på lämpligheten af att jemte de muntliga berättel serna äfven begagna läsebok, trodde referenten sjelf, att en dylik vore nödig, dets till stöd för lärjungarnes minne och hjelp för oerfarna lärare, dels på det att de förra under sBommarferierna måtte kunna sysselsätta sig med nyttig och underhållande historisk läsning. Professor Andersson, referent för naturvetenskapliga sektionen, ansåg sig af det myckna lärorika som inom sektionen förekommit blott böra hålla sig till hvad som innefattades i 63 frågan i programmet. I :fseende på denna frågas första moment ansåg sektionen olämpligt att såsom. förr skett sätta terminologier i handen på lär-4 jungarne. Denna metod hade gjort att lärjungarne, vanligen så intresserade, t. ex. af botanik, slatligen I. mnat läroverken utan större kunskaper i denna vetenskap. Man har nu derföre börjat med en induktionsmetod. Man har i botaniken låtit lärjungarne genast studera enskilda växtexemplar, dervid användande vissa för hela grupper typiska former. Genom denna åskådningsundervisning ha de botaniska studierna mycket stigit. Man borde i allmänhet begagna föremål ur den lefvande naturen, ty plancher vore en ofullkomlig ersättning I afseende på zoologien hade intendenten Malm upplyst att han med bästa framgång begagnat en sädan metod. Lärjungarnes iakttagelselörmåga hade genom densamina så utbildats att dessa vetenskapens noviser till och med gjort värdefulla upptäckter af förut okända fakta. I afseende på trågans andra moment hade en del af lärarne avsett naturvetenskapen böra stui deras i de lägre slasserna, för att skärpa iakttagelseförmågan och sedan i högsta maka åt sig — också ett korrektiv mor öfveransträngning. Den andra åsigten, kom egde pluraliteten för sig, ville et faktiskt 1esultat, fruktade att om undervisning i denna vetenskap ej under de sista ären lemnades, skulle densamma afglömmas — och föreslog att grekiskan i stället skulle i de högre klasserna lemna rum för öfriga läroämnen. Åsigten i afseende på tredje momentet af frågan vore, att då all undervisning i ifrågavarande ämnen utan materiel vore dödande, borde till och med till -Berlins naturlära finnas dylikt. Men naturhistoriska samlingar äro dyra. Intendenten Malm häde derföre föreslagit att staten inom hvarje stift skulle aflöna en konservator, hvilken kunde preparera och ordna de samlin-! 4 gar som af lärare, lärjungar och intresserade ig personer kunde åstadkommas. Plancher borde anskaffas. — De naturhistoriska samlingarne vore äfven af vigt för veten. erna, enär de i fe hvarje provins skulle framställa det för sarbma in provins egendomliga, hvarigenom allmänhetens iq intresse framkallades och dess uppmärksamhet :a riktades på fakta som eljest kunde bli för veit tenskapen okända. a Fysikens studium ansågs högst nödvändigt, ;s liksom kemi. Fysikens studium borde bednif-:g vas i sammanhang med den inom skolans klasj ser stigande matematiska kunskapen samt lika y grundhgt och afsigtligt som hvarje annan veiy tenskap. — Man ansåg för öfrigt att geologien, så vigtig och storartad, äfven burde finna plats ig inom skolan. 18 Lektor Grenholm protesterade mot den en-i! ligt hans åsigt alltför stora plats undervisningen 8 af naturvetenskaperna intoge Alla ämnen vore ;!å vigtiga, men klagomålen öfver mängläseri bero ; på nämnde omständighet. in Lektor Blomstrand upplyste att han inom I den filosofiska sektionen visst ej talat för fysikens ) 2 undanträngande i skolorna. aren förklarade IV närmare ritt yttrande i detta afseende. k Referenten för språksektionenömag. Schick i? framställde derefter resultaterna af denna sek-iY tions arbeten. — I afseende på språkund rrvisi ningen hade sektionen ansett att man i skolan (X! först borde läsa en kort svensk satslära derefter j I formläran och sedan en utförligare satstlära. Deri!! till skulle äfven komma undervisning i rättstaf-i!! ningsläran. Frågan, om modersmålet borde börja I 2 före tredje klassen, besvarades med ja, liksom at man ansäg detsamma böra vara utgångspunkj! ten för språkundervisningen. Men emedan moI dersmålet för lärjungen verkligen är ett letvande, im måste det för honom få en annan betydelse än jP ett främmande. Orden i det förra äro honom bekanta, något som ej är fallet med det sednaI res glosor. Ett främmande språk bör derföreåP på samma gång läras. för att tvinga lärjungen till tankeverksamhet. Ett främmande språk bör i! derföre påbegynnas reden i första klassen. Tyhd RR Å ) skan ansågs af de flesta såsom det lämpligaste a att börja med. — En invändning hade gjorts is mot ofvan uttalade åsigter. Modersmålet borde, hade man sagt, vara spetsen af all undervisning, i ej dess grund. I fråga om Svedboms satslära vore lämplig ga såsom ämne för den tidigare undervisningen, !y ansåg man att det vore både psykologiskt och ip pedagogiskt otjenligt att börja med det abstrakta, I a, och det låge ett logiskt, ett abstrakt element i!q, satsen Gramnmatiska begrepp vore ofta imagi-!gs nera, t. ex skilnaden emellan predikativ och ra predikats fyllnad. En talare ansåg densamma lk, olämplig för svenska språket, men nyttig såsom ! ar allmän språklära. Denna läroboks ståndpunkt i fy vore redan öfvergifven i sitt hemland, Tyskland. är — Andra hade dock funnit boken af högt värde; I m den hade blott blifvit orätt använd. Bälunda f 1; borde den ej sättas i rangen hand. Dess I ga tråk ghet berodde på att den sköttes illa. Några andra fel anfördes äfven. ne Direktör Sandström, referent för sektionen ! so för musik, teckning och gymnastik, uppträdde m nu och uppläste ett anförande, som slutade med er uttryckandet af den önskan att mötet till ledning för kommande Jagstiftare måtte uttala den: be opinion att vid elementarläroverken läroämnena ! bo måtte, särskildt med afseende å hemarbetena, t. så ordnas, att någon tid blir öfrig för de yngd: lingar, som vilja egoa sig åt idkandet at de; er sköna konsternå, samt att sångundervisningen i vi måtte såsom läroämne uppgå 1 schemat, och! m hvarje sångklass tillförsäkras minst 3 timmar i ga veckan. ej Magister Hedlund instämde i andragandet, i 2! men ville att man, i stället för önskan att de ) Va öfriga lärotmnena på något sätt skulle trängas an åt sidan af musiken, måtte inskränka sig till fö det förslaget att musiken skulle ställas som en 5 integrerande del i skolans ämnen. Framhöllim för öfrigt att flera herrliga själsförmögenheter. St ogh bland dem musiken, blifvit förbisedda inom skolan. Skildrade huru musiken ingriper på j8e mångahanda sätt i menniskans väsende. he Lektor Alander och med honom flera talare! KS önskade, med erkännande af musikens förträffj oc lighet, att det allmänna mötet ej borde derom li yttra sin opinion, enär sådant iafstende på andra år ämnen ej skett. he Magister Wållstedt ville att musiken skulle ) 8 stå qvar i skolan under sin gamla rubrik af å sfärdighet.4 — 5 Direktör Sandström sade sig ej ha hoppats st att vid detta möte inna något för sitt förslag. PA,