Aftonbladet – 20 juni 1863, sida 3

sj pilus AFStlans soner. doi: nar ICKS HON I den före er afreea från Köpenhamn? ; möj: ligt, men jug har hört den, förrän jag ned: skref des, icke af en utan af tio. Hur mar blifvit i tillfälle at: känna den? Förmod ligen på så sätt, bästa herre, att åtskilliga Åpersoner varit närvarande. Hur man kan understå sig att kalla dessa unga prinsar imed namnet Glächksburz Beck? Med samma jskäl som man med er tillåtelse, gestrenger i Herr, talar om Bourboner, om Orleans, om i Hohenzollern och om den siste Oldenborg. jivarför de vid tilitället skulle talat tyska? Antagom: derför att alla menniskor, enligt en käod psykologisk regel, under intrycket af en affekt alltid helet falla in i sitt modersmål. Om meningen med anekdoten varit att vilja gifva de båda unga prinsarne utseendet af att befinna sig i ett ?kifaktigt? förhållande til hvarandra? Himlen bevare mig! endas. och ailenast, nådige herre, för att gifva ett litet bidrag till den allmänna erfarenheten, att pojkar äro pojkar, omän också gestantes aura insignis?. Jag respekterar, som sig bör, den speciella gänsla tör ifrågavarande furstehus, som ni, min herre, med så mycken empressement ådagalägger, och jag kan förstå den; enär de busliga dygder, som pryda detta hus (om de små odygderna i ungherrarnes våning låtom 088 ej vidare orda!) längesedan Härstädes ådragit sig många sympatier äfven inom ganska underorduade kretsar, men ni tor-e vid närmare beginning gifva mig rätt 1 att anledningen till er himmelska vrede dock verkligen i närvarande fall varit obe: tydlig nog; oi hade öfverhbofvudtaget kunnat spara er harm öfver dylika indiskretioner om hvad som tilldrager sig inom de fyra väggarne af en furstlig barnkammare tills ni möjligen i sjelfva den danska tidningen tDagbladett händelsevis funne nå gon förslagen anekdot om t. ex. den lille prios Napoleons naiva sqvaller ur skolan och söta pappas hundgriphga sätt att till rättavisa pilten. Träd då upp på den danska riksdagen och förbjud rentaf den historiska anekdoten? änada intill Kongeaaen! -Snerperiet skail öfverlemna er en tacksamhetsadress och gamle Holberg skall kikna af gapskratt i sin graf. Men i Sverge-låt oss vara, som vi nu en gång äro, en smula fransmän och i sanning icke olyckligare för det! Och nu Stefan Poies! Hvarför han kommer med här, fallande rakt ner ur luften, helst då jag aldrig någonstäd-s med ett enda ord omnämnt denne herre, har förundrat mig, och jag har ännu i denna stund svårt att begripa, att det varit nödvändigt ett först på min gamie vän B. Crovholms ord få mig med anledning af hr Poles gjord till en Judas, för att derefter göra mig, såsom nu euzång varande Judas, fullkomligt och till toppmäl ofarlig för en så upphöjd man som h. exe. minister Lehmann. Emellertid är hr Poles nu der och jag med. Ni begegnar då tillfället, min herre att till en början framställa det horribla i den omständighet, att jag på en gåvg är vän ef furst Czartoryski och af de legionärer i Mamö, Shvilka på sin tid protesterade mot bemälde furste, Hvad nu först beträffar furst Czartoryskis och min obetydliga persons vänskapX, torde ni, min herre, upp riktigt sagdt svärligen derom veta något besked; jag har berättat som ett faclum att fursten härstädes förde ett lika obemärkt lif. som han under sitt uppehåll i Sverge varit bemärkt, men jag har icke derötver uttryckt vare sig harm eller tilltredsställelse; hvad angår Yprotestanterna i Malmö, har jag icke haft tillfalle att af hela legionen lära känna mer än 3 å 4 personer, dessa händelsevis icke tillhörande protestens under tecknare. Ni kommer deriffån till historien om hr Poles arrestering i Köpenbämn, der vid jag, föfvertygad om den unge Stefans broit, skulle ådagalagt en 4stor polistalang. Hur pass öfversygad jag är om hr Poles brottslighet det vet ni icke heller, min biste br redaktör; hved beträffar min polistalang, eger jug mahända åtminstone något deraf i den individuella böjelsen att hellre handla än prata, men jag ber er tro (emedan här var jag händeisevis med9) att min verksamhet vid tillfället inskränkte sig till att som fol.: bistå min vän herr Demontovicz hos tjenstgörande polischefen von Östen, derefter att på begäran uträtta det ärende, som hr D. icke sjelf kunde uträtta, i hvad fall som helst, att i polisen avmäla det den från Malmö efterspauade flyktingen redan befann sig i Köpenhamn. Det gör mig ondij att sjelf nödgas till denna obetydlighet rel ducera edra smickrande stora föreställningar om min egendowliga talang för polisväsendet; men jag nödges på samma gång i en annan riktning göra anspråk på en högre tanke om mig, än den oi tyckes hysa om min person. Den omständigheten, att Malmö Snäll vost möjligtvis har uppfattat mig som en Judas, hvilken förråder Polens ädla söner, (förutsatt att, såsom ni antyder, nämnde tidning verklgen vid något tillfälle har yttrat detta), är dock lika litet något afgörande bevis på mitt Sförräderit, eom på att den ifrågavarande flyktingen varit berättigad till att företrädesvis kallas en af Polens ädla söner Mot det sista tala mäktigt några yttranden I den danska tidvingen Dagbladets franska cevy. numret för den 2 Juni, der det heter: Efter de nyaste upplysningar är besagde Poles en polsk jude vid namn Raph. Tu genholdt, musikus, och uppbär ännu en sub vention af ryska regeringen. Denna upptäckt eder en till att tro att bans egentliga bro cke är försnillniog, utan att han är skyldig ill spioneri i egenskap af rysk agent 4 Men atseende på det förra skall CMalmö Snällst blitva mig beviset skyldig; älven ni ifver det, herr redaktör Bille, öch ni handude utan tvifvel försigtigast i att öfverhuf vudtaget göra en behörig skilnad mellan det att Sbryta stafven öfver en viss politik och det att vara en förrädare, det vare sig mot wvem eller hvad sak som helst, framförallt då den person, hos hvilken ni tvärtom så pgeneradt slår dessa bäda qvalifikationer samman. händelsevis är sjelf en medlem af et om sin heder och ära ömtåliga tolk, i hvars midt ni för ögonvblicket befinner er. Köpenhamn den 18 Juni 1863. O. P. Sturzen-Becker. mm !nNfTfTNfN